På lek, På lek…
Jag älskar engelska herrgårdsromaner som utspelar sig före mobilens och Internets tid. Ett familjemysterium som ska avslöjas, hemliga rum, fallfärdiga, mörker och regn, smygande steg, spöken?, en labyrintisk trädgård, lite kufiska människor. Allt det finns med i denna härliga roman, väldisponerad och välskriven, med lätt hand, med en kvinna som älskar böcker mer än människor (får man det?) som huvudperson. En dans med alla de välkända stegen. (Kära sura recensent i GP, detta är inte skit, men en roman tillhörande viss sorts genre som man älskar eller hatar. Är fotboll skit?) Tyvärr är romanens upplösning och slut erbarmligt dålig. Plötsligt byter hon stil och ska förklara allt, allt. Men vägen dit var ren skär njutning.