Rae, en kvinna i 50-årsåldern, med förföljelsemani, panikångest, snickarkunskaper och en stark längtan att reda ut sitt liv, beger sig till sin morfars brors ö för att bygga upp det hus som han en gång byggde där. Men han hann aldrig njuta av sitt hus eftersom det brann ner till grunden när det knappt var klart. Samtidigt försvann han och syntes aldrig mer till.
I takt med att Rae börjar röja marken för att kunna restaurera grunden finner hon fler och fler spår efter sin anfader. Spikar och delar av möbler vittnar om hur huset varit möblerat och sakta men säkert börjar hon bilda sig en uppfattning om vad som kan ha hänt. Detta samtidigt som hon har fullt upp med att kunna sova på nätterna och kunna hantera sin ångest och oro. Och ibland blir tecknen på förföljelse så tydliga att hon undrar om hon verkligen är galen.
En underbar bok där jag kände det som att jag levde med Rae, att det mer var som att ta del av en medmänniskan berättelse än att läsa en bok. Hennes ångest blev min och hennes glädje likaså. Jag tycker att detta är författarens bästa bok men tyvärr finns den inte översatt till svenska. Vill du läsa på svenska kan jag däremot rekommendera Drottningfällan, även den väldigt bra.