En fängslande och spännande bok som utspelar sig via en brevväxling mellan två gamla barndomskamrater. Det är två kvinnor i 40-årsåldern som återupptar kontakten de tappade för 20 år sedan. De planerar tillsammans att genomföra ett mord men situationen visar sig vara mer komlicerad än vad man till en början tror. Detta är en roman om vänskap, ondska, svartsjuka, otrohet och hämd... Det är en vacker brevväxling och Håkan Nesser förmedlar en sinnesstämning som gjorde att jag njöt av boken till 100 %, inte en svacka fanns. Det är för övrigt en mycket kort roman, tre cd-skivor.
Jag lyssnade på boken som tal-cd och med Kim Adersson och Kristina Adolfsson som uppläsare. De två levandegjorde på ett fenomenalt sätt de båda kvinnorna. En miss med dessa två uppläserskor är dock att de låter (och troligtvis också är) bra mycket äldre än 40 år, vilket faktiskt är de två huvudpersonernas ålder. Jag läste i en tidigare recension här på Boksidan att boken handlar om två gamla damer, vilket naturligtsvis är en smakfråga. Men jag förstår känslan av att det är två mycket gamla damer det handlar om. Detta kanske man också upplever om man läser boken och inte lyssnar på den som talbok.
Något annat som jag funderade över var att det inte kändes riktigt trovärdigt att i denna högteknologiska värld planera ett mord genom brevväxling. Okej, författaren behandlar dessa frågor genom att kvinnorna vid nåt tillfälle faktiskt planerar att använda mobiltelefonen, samt benämner att det känns osäkert att maila. Men ändå, om man planerar ett mord tillsammans med någon via brev finns det väl en uppenbar risk att saken avslöjas om brevet skulle hamna i fel händer etc.
Det här är inte likt något av Håkan Nessers tidigare böcker, och jag tycker att det är det bästa han skrivit. Betyget dras ner från en femma till en fyra just utifrån att jag hade svårt att finna det trovärdiga i situationen.