Verne skriver tyvärr ungefär som Guillou: personligheter lika levande som pappkartonger.
Men jag tycker att Vernes stora fördel är, att han är en bra introduktion till skönlitterturen.
Jag kan svälja tesen att jorden inte är glödande invändigt (då, liksom ännu; fanns/finns folk som tror på att det finns en hel värld på jordens insida!), men räddningen genom vulkanutbrottet, sväljer jag inte: flotten borde ha brunnit upp och gänget borde ha dött av den intensiva hettan inuti vulkanen.