Första seriealbumet är inget att jubla över. Berättelsen publicerades ursprungligen som följetång med ett uppslag per vecka. Hergé bombarderar därför varannan sida med extrema cliffhangers. Uttalanden som "nu är det slut med oss!", "vi kommer att dö!" och liknande finns med så många gånger att det bli löjligt.

Betyg 1

Jag gillade detta album. Visst hade jag hellre sett att den var i färg och så men den var helt okej.

Betyg 4

Den här boken får främst ses som ett första försök att skapa en serie. Man ser ju längre man kommer in i storyn hur bilderna blir bättre efter hand. Tintin ska på tidningen Petit Vingtieme resa till Sovjetunionen för att göra ett reportage som avslöjar sanningen om kommunismen. Men det finns de som vill hindra honom. Redan i Tyskland råkar han ut för ett attentat. Någon har placerat en bomb i tågvagnen och när den bomben exploderat blir Tintin beskylld och placerad i fängelse. Men Tintin lyckas göra sig fri. Och det är just detta som är albumets röda tråd att Tintin blir jagad, tillfångatagen för att slutligen göra sig fri igen. Mellan varven lyckas han avslöja att många fabriker bara är bluff, men också de långa köer av hungrande som tigger bröd och där endast den som bekänner sig vara en äkta kommunist får bröd. Han får också bevittna de ojusta metoder som sker när det är politiska val och med förklädnad se hur böndernas säd blir beslagtagen. Det här är en berättelse som är starkt påverkad av västvärldens på den tiden syn på kommunismen och att alla var mer eller mindre rädda för den.

Betyg 3

Tintin är journalist på tidningen Petit Vingtieme. Här möter vi genast en likhet mellan figuren och dess skapare. Det var för just denna tidning som Hergé tecknade sina första serier. Tidningen har ett uppdrag åt honom och detta är att visa den sanna bilden av kommunismen. Men i den kommunistiska världen känner man redan till att Tintin är på väg och därför måste de till varje pris stoppa honom. Redan på tåget som är på väg mot Berlin sker det första attentatet. En hemlig agent placerar ut en bomb i Tintins tågkupé. Och när den då exploderar så blir genast Tintin beskylld och förd i arrest. Men i samband med att en fångvaktare tänker titta till honom, så lyckas Tintin slå ner honom. Förklädd till vakt lyckas han sedan ta sig vidare mot Moskva med hjälp av ett stulet fordon. Och just detta att ständigt bli jagad, ständigt bli fångad och ständigt lyckas fly undan för att komma vidare är det som följer det här albumet.

Tintin är uppfinningsrik. När ett fordon blir kvaddat lyckas han med hjälp av skrotet skapa ett annat. Han är också fenomenal på att avslöja saker. Och där läsaren får det första beviset på sidorna 29 och 30. Där möter vi ett gäng engelska turister som blir guidade. Guiden vill bevisa för dem att de sovjetiska fabrikerna alltid går för högtryck. Men Tintin smiter in bakom kulisserna och ser att det bara är teater. En man bankar på en plåt för att framkalla fabriksbuller, medan en annan man eldar med halm för att det ska uppstå rök.

Även organisationen GPU är fiffiga med att försöka fånga Tintin. Strax efter händelsen med fabriken möter han en tiggare som han för till närmsta värdshus. Denne tiggare är givetvis en hemlig agent. Men hunden Milou avslöjar honom genom att dra loss hans skägg. På sidan 35 inleds nästa avslöjande. Det handlar om allmänna val och där tre listor kandiderar. En av dessa är kommunisterna och med hjälp av hot lyckas dessa få en jordskredsseger. Ingen vågar nämligen rösta på någon annan.

En av de få bilderna i Tintins historia där vi kan se honom skriva en artikel finner vi på sidan 38. Och frågan är den då om resten av albumen även de är journalistiska uppdrag eller om de bara är kort sagt äventyr.

Albumet i sig ska främst ses som ett dokument över hur Hergé utvecklas som serietecknare. Bildäcken är ett tydligt exempel på detta och där dessa i början när de visar fordonet i full fart mer liknar ballonger som håller på att explodera. Det här är förresten det enda av albumen som Hergé inte tecknade en andra gång, vilket på sätt och vis är synd. Lite färg och dessutom jämnare kvalitet på bilderna hade varit ett nödvändigt lyft för att det här albumet skulle hålla åtminstone samma klass som de två efterföljande i serien.

Betyg 2