Blonde
Köp boken på amazon.se (betald länk)
* Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.
Begagnade:
Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal. Det blev årets nyhet, större än Kuba-krisen några veckor senare. Och spekulationerna började. Under de snart fyrtio år som gått sedan dess har många försök gjorts att teckna hennes levnadsöde: ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, psykiskt labil mor, okänd far, fosterhem, en kanske alltför snabb lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal.
Den här boken är något helt annat. Den ger sig inte ut för att vara en biografi. Det är en storslagen och inlevelsefull roman, där Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan – dyrkad världen över.
Iskalla inblickar ges i en filmindustri som både när och förtär sina offer, liksom långt ifrån smickrande bilder av de mäktiga männen i Norma Jeans liv: Joe DiMaggio, Arthur Miller, John Kennedy och många andra.
Utdrag ur boken:
Men varenda jäkla scen mot Nell blev en kamp. Han kunde svära på att tjejen inte spelade. Hon hade trängt så djupt in i sin rollperson att man inte kunde kommunicera med henne, det var som att försöka tala med en sömngångare. Vidöppna ögon som tycktes sed, men det hon såg var en dröm. Visst var barnvakten på sätt och vis en sömngångare, hon beskrevs så i manuskriptet.
Efteråt skulle Widmark berätta historien om hur den förslagna lilla Marilyn Monroe stal varje scen de hade tillsammans! varenda scen! Det märktes inte när det skedde, inte förrän de efteråt tittade på dagens tagningar. Och inte ens då var det lika tydligt som det skulle bli då de under förhandsvisningen såg hela filmen. I själva verket lyckades Marilyn Monroe stjäla varenda scen som hon var med i. Och när "Nell" inte var i bild, tycktes filmen gå på tomgång.
Bok recensioner av Blonde :
2003-10-16 19:32
En rik bok på många sätt som är oerhört starkt skriven.
2004-08-04 15:29
Väldigt bra bok, väl värd att läsa trots det avskräckande tegelstensformatet.
Betyg 4
2005-01-18 20:39
Det här är ett mästerverk.
Oates berättar sagolikt om förvirringen och mindrevärdeskomplexen. Språket är vackert och att varva historien med dikter är perfekt. Min absoluta favoritförfattare.
Oates berättar sagolikt om förvirringen och mindrevärdeskomplexen. Språket är vackert och att varva historien med dikter är perfekt. Min absoluta favoritförfattare.
Betyg 5
2005-03-12 13:51
Oates beskriver ett tragiskt levnadsöde med stor inlevelse. Man blir övertygad. Hon säger i förodet att det inte skall betraktas som en biografi. Är det för slutets skull, eller? Annars känns det som en verkligt realistisk skildring av Marilyn/Norma Jean.
Betyg 4
2006-11-09 14:41
Blonde är en fiktiv(exakt hur fiktiv kan jag inte avgöra)skildring av Marilyn Monroes liv från den fattiga barndomen i Los Angeles till hennes för tidiga död.Oates "teori" i den här romanen är att hon fick en dödlig dos Nembutal(ett sömnmedel)på uppdrag av president John F Kennedy själv,vilken hon hade ett kort(sexuellt)förhållande med.Slutligen blev hon obekväm för honom.
Till en början bor den lilla flickan hos sin mormor eftersom modern har psykiska problem och mest ägnar sin tid åt arbetet på filmstudion samt de många män som vandrar in och ut ur hennes liv.Dottern ägnar hon sig bara åt när hon har lust.
När mormodern dör och modern blir allvarligt sjuk(med diagnosen paranoid schizofreni)lämnas Norma Jeane till ett barnhem och vandrar sedan via olika fosterhem till ett tonårsäktenskap som snart tar slut,tidigt uppskattad och utnyttjad av män för sin skönhet och ett tacksamt offer i sin längtan efter att bli älskad och få en baby,något som återkommer i hennes tankar många gånger i boken,tillsammans med ofrivilliga aborter och missfall.Undergången blir så tydlig att man,även om man inte visste hur det går,skulle anat den.
Detta är både en sagolik framgångssaga berättad ur en underdogs perspektiv,och ett tragiskt undergångskväde.Oates språk är rikt på nyanser och kunskap om Monroes liv,utan att bli spekulerande och snaskigt.
Till en början bor den lilla flickan hos sin mormor eftersom modern har psykiska problem och mest ägnar sin tid åt arbetet på filmstudion samt de många män som vandrar in och ut ur hennes liv.Dottern ägnar hon sig bara åt när hon har lust.
När mormodern dör och modern blir allvarligt sjuk(med diagnosen paranoid schizofreni)lämnas Norma Jeane till ett barnhem och vandrar sedan via olika fosterhem till ett tonårsäktenskap som snart tar slut,tidigt uppskattad och utnyttjad av män för sin skönhet och ett tacksamt offer i sin längtan efter att bli älskad och få en baby,något som återkommer i hennes tankar många gånger i boken,tillsammans med ofrivilliga aborter och missfall.Undergången blir så tydlig att man,även om man inte visste hur det går,skulle anat den.
Detta är både en sagolik framgångssaga berättad ur en underdogs perspektiv,och ett tragiskt undergångskväde.Oates språk är rikt på nyanser och kunskap om Monroes liv,utan att bli spekulerande och snaskigt.
Betyg 5
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2007-04-17 17:40
Den är faktiskt för tjock. Annars har jag ingenting att invända, jag har sällan blivit så berörd av ett livsöde. Oates känner sin Norma Jeane så väl.
Betyg 4
2007-08-10 12:33
Stackars kvinna. Ett rikitgt tragiskt levnadsöde. Jag blev dock lite frustrerad och ville ge henne en spark i rumpan. Intressant och läsvärd, men den berörde mig inte så som jag hade trott.
Betyg 3
2007-08-26 12:48
När boken slutar är jag lika osäker på vad som är fantasi och verklighet i Marilyns liv, som Norma/Marilyn själv i berättelsen. Jag är djupt imponerad av Oates. Hennes text är suggestiv och trollbindande. Jag är lättad när boken är slut och spänningen och förtrollningen släpper. Är romanen skriven i trans?
Betyg 5
2007-09-13 12:01
Fantastisk. Bästa bok jag någonsin läst.
Betyg 5
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2007-12-04 17:10
En av oates bästa böcker. Hon ger ikonen Marilyn ett ansikte som man inte vet något om.Man undrar hur mycket som är verklighet och hur mycket som är fiction.
Betyg 5
2008-12-06 10:42
Det är helt klart en av de allra bästa böckerna jag läst! Trots att den är så lång så läste jag ut den bara på två veckor för jag kunde knappt lägga ifrån mig boken. Jag älskar Joyce Carol Oates sätt att skriva och uttrycka sig på och jag vill gärna läsa fler böcker av henne i framtiden.
Betyg 5
2008-12-29 15:44
En väl skriven tegelsten.Oates är som bäst när hon skriver tegelstenar...
Betyg 4
2009-01-14 19:47
En teori kring den mytombildade Marilyn Monroe
Så välskriven och trovärdig att man faktiskt tror sig läsa en verklighetsberättelse...
Så välskriven och trovärdig att man faktiskt tror sig läsa en verklighetsberättelse...
Betyg 4
2009-08-24 19:15
Fantastisk bok! Olik det mesta jag läst tidigare.
Betyg 5
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2009-10-10 23:05
Helt underbar bok. Nyanserad, går på djupet och tar sig tid att förstå. Man kommer nära huvudpersonen och vill bara läsa mera.
Betyg 5
2010-03-06 12:23
Ett starkt porträtt om en av de ensammaste människorna. Hon var omgiven av folk som älskade henne, men som i vilket ögonblick som helst skulle kunna förråda henne och som många gånger även gjorde det. Med sitt självdestruktiva beteende tryckte hon bort de enda människor som verkligen brydde sig om henne, Della och Dramatikern.
En fiktiv biografi som även visar kändisskapets baksida. Samtidigt som det finns så mycket att vinna genom att vara berömd, finns det ännu mer att förlora. Alla utnyttjade henne, tills hon inte ens visste vem hon själv var...
En fiktiv biografi som även visar kändisskapets baksida. Samtidigt som det finns så mycket att vinna genom att vara berömd, finns det ännu mer att förlora. Alla utnyttjade henne, tills hon inte ens visste vem hon själv var...
Betyg 4
2010-05-18 09:11
En intressant bok som jag läst i samband med bokcirkeln i P1. Det var ett trevligt sätt att läsa på. Jag var imponerad till en början och läste med stort intresse, i mitten av boken tappade jag intresset för att i slutet fånga den igen. Tror stycket "Marilyn" hade get mig mer om jag sett filmerna det handlar om. Jag tycker boken var på tok för lång, den hade lätt kunnat krympas till 500 sidor. Boken har gett mig ett intresse i Marilyn Monroe "människan bakom ikonen" och nästa projekt blir att se några av hennes filmer.
Betyg 4
2010-07-11 20:41
Jag kan aldrig läsa Joyce Carol Oates böcker utan att tappa bort mig själv lite grann. Hennes historier kryper in under skinner på mig och får mig att bli obehagligt berörd, ja berörd till en så omfattande del att det påverkar mitt vardagliga liv. Den här boken var inte ett undantag, utan snarare än av de "värsta" i sitt slag. Historien, som är en skönlitterär tolkning på Marilyn Monroes liv, gjorde mig trasig på riktigt. Jag har till och med avrått personer från att läsa boken då jag ansett den vara för farlig för dem att läsa då de själva är psykiskt ilabila. För om jag som psykiskt stabil påverkas så mycket...
Men vad handlar den om? Ja, vad handlar den inte om. Jag tror ändå att det är därför boken har blivit så uppskattad. Den berör så många olika liv egentligen, då Marilyn är allt från hemmafru, till utviksbrud, till filmstjärna och barnhemsbarn. Det är så många nivåer. Och hon är alltid borttappad. Som ett barn.
Läs den. Du måste. Men var försiktig. Don't loose yourself.
Men vad handlar den om? Ja, vad handlar den inte om. Jag tror ändå att det är därför boken har blivit så uppskattad. Den berör så många olika liv egentligen, då Marilyn är allt från hemmafru, till utviksbrud, till filmstjärna och barnhemsbarn. Det är så många nivåer. Och hon är alltid borttappad. Som ett barn.
Läs den. Du måste. Men var försiktig. Don't loose yourself.
Betyg 5
2010-07-12 20:24
Joyce Carol Oates gör redan från början klart att detta inte är en biografi utan en fiktiv berättelse. Samtidigt så har hon gjort en stor djupdykning i material om Marilyns liv så hon har inte lämnat något åt slumpen. Oates har följt händelserna i Monroes liv och naturligtvis har hon använt sin fantasi, det hon gjort är att plocka bort vissa saker. Hon har berättat om ett fosterhem i stället för flera som det var i verkligheten, och det är påhittat. Sedan hon har reducerat älskarna till ett fåtal, men istället beskrivit dem väl.
Norma Jean var ett desperat och förhoppningsfullt barn hela livet, även när hon blev Marilyn. För hon var hela tiden två personer, Norma och Marilyn. Men hon var också de roller hon spelade, hon gick in totalt i de individer hon skulle gestalta och blev den människan.
Hennes uppväxt var tragisk. Hennes trygghet mormor Della dog. En okänd frånvarande far, kvar var hennes mor Gladys som var psykisk instabil så Norma Jean hamnade på barnhem. Flickan tänkte när hon hamnade på barnhemmet att ingen ville ha henne. ”Men hon skulle hämnas på världen genom att besegra den”.
Många gånger i sitt liv flydde Norma Jean från verkligheten genom att sätta sig i en biosalong och där beundra den Vackra prinsessan och den Mörke prinsen. Som författaren uttrycker sig: ”Hon flydde inte från sitt eget liv (även om hon tyckte att hennes liv hade blivit tilltrasslat, så som vuxna liv brukar bli för dem som lever dem) utan kröp i stället in i en parantes i sitt liv.”
Norma Jean blev bortgift tidigt och det äktenskapet höll några år. När hennes man var inkallad började hon arbeta på en fabrik och blev där upptäckt av en fotograf och på det viset hamnade hon så småningom i filmbranschen. Marilyn hade sin kropp att tacka för att hon blev upptäckt, men paradoxalt nog var den också ett hinder för henne att få göra det hon helst ville, att spela seriös teater. Med den kroppen tog ingen henne på allvar. En filmroll fick hon ”bakifrån”, när hon gick därifrån. Hon var inte den korkade blondin som många ville göra henne till, tvärtom var hon intelligent och läste mycket litteratur.
Hon sökte i hela sitt liv den okända pappan, och kanske var det det som gjorde att hennes många äktenskap inte fungerade, även när hon lyckades hitta normala män. Marilyn blev illa behandlad av många män och användes som en handelsvara. Många egoistiska män beskrivs i romanen, men den största skitstöveln är i alla fal Presidenten. Varför Oates har framställt honom som den värsta kan man bara spekulera i, kanske fick han representera hela USA.
Marilyn var naiv och godtrogen, men i sin yrkesroll hade hon väldigt höga krav på sig själv. Hon fick svårare och svårare med åren att framkalla sina rollfigurer och började ta till droger, hon var besvärlig för sina medspelare och regissörer och kom aldrig i tid. Hennes dåliga självkänsla och självdestruktiva beteenden blev till slut hennes egen undergång.
Den här romanen har framkallat alla känslor man kan framkalla. Oates skriver utan sentimentalitet rakt in i hjärtat. Det är inga långa transportsträckor, man är i händelsens centrum på en gång och man får använda sina hjärnceller för att hänga med och för att till slut förstå det hela. För det finns undermeningar och metaforer. Så egentligen skulle man behöva läsa den en gång till, då är jag övertygad om att man skulle upptäcka nya saker.
Jag får fortfarande gåshud av att tänka på den. Jag kan inte minnas att jag blivit så här påverkad förut av en roman. Det är en lång roman på 862 sidor, men inte ett ord är överflödet. Det som kan vara ett problem är att man glömmer att det är en roman för det hela känns så trovärdigt och levande.
När det började närma sig slutet så läste jag väldigt sakta, för jag ville inte lämna den. Egentligen är jag inte ens speciellt intresserad av Marilyn Monroe överhuvudtaget. Men efter den här läsningen har jag lust att se hennes filmer och att ta reda på mer om henne. Marilyn blev verklig för mig, hon blev mänsklig.
Oates är en mästare på att skriva. Hon kastar om händelserna och på så vis håller hon spänningen vid liv. T.ex. så börjar hon boken med slutet, men vidden av det hela förstår man inte förrän man läst hela romanen och då går det hela upp för en med en sådan kraft att det gör ont. Men slutet lämnar också läsaren att tolka den på två vis, så som i verkligheten så är hennes död ett mysterium.
Avslutar med två rader ur Marylins egen dikt ur hennes dagbok: ”Hjälp! Hjälp! Jag känner att livet närmar sig”.
Samtidigt som jag läste Blonde så lyssnade jag på Bokcirkeln i P1, något jag varmt kan rekommendera
Norma Jean var ett desperat och förhoppningsfullt barn hela livet, även när hon blev Marilyn. För hon var hela tiden två personer, Norma och Marilyn. Men hon var också de roller hon spelade, hon gick in totalt i de individer hon skulle gestalta och blev den människan.
Hennes uppväxt var tragisk. Hennes trygghet mormor Della dog. En okänd frånvarande far, kvar var hennes mor Gladys som var psykisk instabil så Norma Jean hamnade på barnhem. Flickan tänkte när hon hamnade på barnhemmet att ingen ville ha henne. ”Men hon skulle hämnas på världen genom att besegra den”.
Många gånger i sitt liv flydde Norma Jean från verkligheten genom att sätta sig i en biosalong och där beundra den Vackra prinsessan och den Mörke prinsen. Som författaren uttrycker sig: ”Hon flydde inte från sitt eget liv (även om hon tyckte att hennes liv hade blivit tilltrasslat, så som vuxna liv brukar bli för dem som lever dem) utan kröp i stället in i en parantes i sitt liv.”
Norma Jean blev bortgift tidigt och det äktenskapet höll några år. När hennes man var inkallad började hon arbeta på en fabrik och blev där upptäckt av en fotograf och på det viset hamnade hon så småningom i filmbranschen. Marilyn hade sin kropp att tacka för att hon blev upptäckt, men paradoxalt nog var den också ett hinder för henne att få göra det hon helst ville, att spela seriös teater. Med den kroppen tog ingen henne på allvar. En filmroll fick hon ”bakifrån”, när hon gick därifrån. Hon var inte den korkade blondin som många ville göra henne till, tvärtom var hon intelligent och läste mycket litteratur.
Hon sökte i hela sitt liv den okända pappan, och kanske var det det som gjorde att hennes många äktenskap inte fungerade, även när hon lyckades hitta normala män. Marilyn blev illa behandlad av många män och användes som en handelsvara. Många egoistiska män beskrivs i romanen, men den största skitstöveln är i alla fal Presidenten. Varför Oates har framställt honom som den värsta kan man bara spekulera i, kanske fick han representera hela USA.
Marilyn var naiv och godtrogen, men i sin yrkesroll hade hon väldigt höga krav på sig själv. Hon fick svårare och svårare med åren att framkalla sina rollfigurer och började ta till droger, hon var besvärlig för sina medspelare och regissörer och kom aldrig i tid. Hennes dåliga självkänsla och självdestruktiva beteenden blev till slut hennes egen undergång.
Den här romanen har framkallat alla känslor man kan framkalla. Oates skriver utan sentimentalitet rakt in i hjärtat. Det är inga långa transportsträckor, man är i händelsens centrum på en gång och man får använda sina hjärnceller för att hänga med och för att till slut förstå det hela. För det finns undermeningar och metaforer. Så egentligen skulle man behöva läsa den en gång till, då är jag övertygad om att man skulle upptäcka nya saker.
Jag får fortfarande gåshud av att tänka på den. Jag kan inte minnas att jag blivit så här påverkad förut av en roman. Det är en lång roman på 862 sidor, men inte ett ord är överflödet. Det som kan vara ett problem är att man glömmer att det är en roman för det hela känns så trovärdigt och levande.
När det började närma sig slutet så läste jag väldigt sakta, för jag ville inte lämna den. Egentligen är jag inte ens speciellt intresserad av Marilyn Monroe överhuvudtaget. Men efter den här läsningen har jag lust att se hennes filmer och att ta reda på mer om henne. Marilyn blev verklig för mig, hon blev mänsklig.
Oates är en mästare på att skriva. Hon kastar om händelserna och på så vis håller hon spänningen vid liv. T.ex. så börjar hon boken med slutet, men vidden av det hela förstår man inte förrän man läst hela romanen och då går det hela upp för en med en sådan kraft att det gör ont. Men slutet lämnar också läsaren att tolka den på två vis, så som i verkligheten så är hennes död ett mysterium.
Avslutar med två rader ur Marylins egen dikt ur hennes dagbok: ”Hjälp! Hjälp! Jag känner att livet närmar sig”.
Samtidigt som jag läste Blonde så lyssnade jag på Bokcirkeln i P1, något jag varmt kan rekommendera
Betyg 5
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2011-08-13 11:22
Blonde är ett mästerverk, en bok med djup som man inte glömmer i första taget. Det är ingen biografi över Marilyn Monroe liv utan roman, men ändå kan jag inte låta bli att undra hur mycket av den kvinnan vi får lära känna i boken är den riktiga Marilyn Monroe.
Joyce Carol Oates har skapat en porträtt av en kvinna som är så långt bort från den blonda vampen från bioduken man kan komma.
Det är spännande att få en inblick i hur filmindustrin fungerade under de tuffa 40 och 50 talet, och även lära känna de mäktiga männen som kretsade runt om Marilyn Monroe.
Joyce Carol Oates har skapat en porträtt av en kvinna som är så långt bort från den blonda vampen från bioduken man kan komma.
Det är spännande att få en inblick i hur filmindustrin fungerade under de tuffa 40 och 50 talet, och även lära känna de mäktiga männen som kretsade runt om Marilyn Monroe.
Betyg 5
2011-11-11 20:26
Jättebra! Ett gripande livsöde! Boken gör ikonen Marilyn Monroe mycket mänsklig.
Betyg 5
2012-01-29 19:22
Jag hade hört jättefina saker sägas om "Blonde", men kände egentligen direkt när jag öppnade boken att den inte var något för mig. Kanske berodde det på att den glamourösa filmvärlden ligger så långt ifrån min egen verklighet, och att jag inte kunde förstå tjusningen med den. Eller kanske också för att karaktären Marilyn aldrig grep tag i mig. Även om jag berördes av hur orättvis bild världen fått av henne, kunde jag inte förstå mig på henne och tappade så småningom intresset för hennes öde. Om berättelsen sträckt sig över 400 sidor hade jag nog ändå lyckats tvinga mig igenom den (det var så långt jag kom) men 800 var för mycket att begära. Jag kom till den punkten då jag blev tvungen att ställa mig frågan: varför fortsätter jag läsa?
Kanske storslagen och vacker för andra, men inget för mig.
Kanske storslagen och vacker för andra, men inget för mig.
Betyg 2
2013-05-09 21:31
Innan jag börjar läsa en bok brukar jag läsa slumpvisa stycken i den. Här slogs jag av det evinnerliga nyttjandet av kursiveringar som någon form av litterärt grepp för att återge huvudpersonens tankar (om jag nu kommer ihåg rätt). Nåväl, jag gav den ett försök. Det skulle jag inte ha gjort - sällan har jag läst något så styltigt, teatraliskt och effektsökande. Efter några hundra sidor slängde jag eländet. Till de som vill ge henne Nobelpriset - har ni läst god litteratur? Detta är skräp som skrivet av en gymnasist.
Betyg 1
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
"
Köp boken på amazon.se (betald länk) * Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.
Skriv egen bokrecension till Blonde
Samma Författare: