Helen Dunmore har ett mycket vackert språk, hon kan bygga upp en historia, skapa personer och byta perspektiv, men det är som om hon inte har något att säga och därför krystar fram den här besynnerliga berättelsen om två bröder och det som händer omkring dem. Bröderna får aldrig något liv, och vad som händer dem rör mig inte. Den enda som får liv är ena broderns barn Anna, och det finns några få scener som lämnar ett lite djupare spår.

Betyg 3