Just när man trodde att Fru Fortuna slutat jevvlas med en slår hon till. Man kommer till sitt arbete, sur som en sill från väst och börjar rädda själar.
Fortfarande sur möter jag upp Micke, vi stannar i skogen för att tjuvröka, lite som på högstadiet.
Når denna jevvla Sunnangård där vi serveras saftglögg o en pipparkauga. Litta mingel innan det är dags att GÅ NER I KÄLLAREN o där sätta oss o mysa.
Underhållningen som Ulla-Marie o Willy Monkan stod för var i sig inte helt fördärvande för själen, men att bjuda in socialnämndens ordförande som iklädd tomteluva drar av en LÅÅÅÅÅNG kristen sång var kanske inte helt genomtänkt.
Maten serverades, som tur är hade Pia fel, det var inte så att personalen på Sunnangården var ledig så vi skulle mata ett pensio iallafall. Ystra skratt fyllde lokalen. Värme närhet ömhet gemenskap.
Plötsligt som en gåva från Gud dyker Alfta Lions Lussetåg upp. Som sjunger lite crazy låtar som säkert funkar på pensios, tyvärr en hel del på engelska vilket dom inte var så bra på. Brandlarmet går, lite kul
Sen blir att avtacknign av Marianne som jubbat i kommunen i 39 år, hon fick en blomma. EN blomma. Fint nice lovely.
Socialnämndens ledamöter som hade blivit bortröstade i höstens val fick oxå presenter, blomma OCH pengar. Dom hade den goda smaken att hålla evighetslånga dementa tal dessutom. Bäst va tjydabollen som avslutade med
"Privatisera mera, min sambo jobbar privat" Bara det faktum att han har en sambo är ett brott mot alla lagar och regler. en förvirrad kvinna höll tal om att det finns så många delar inom socialnämnden, det hade tagit henne åtta år o komma på det. Snabba lappar.
Socialchefen avslutade talandet med att gratulera oss till att budgeten går ihop o ett bra jobb. Detta manifesterade vi i att TVINGAS göra VÅGEN. TRE GÅNGER.
Då sprang mikke stefán o jag. Hörde av Ulla-Marie att det hela avslutades med gemensam allsång då alla glda damer drog i med
BÖNDER FRÅN BYN.
Jag vet inte, men i Sverige där jag bodde innan fick man på flabben om man kalla nån för bonne.