Det var längesen jag läste Balderson innan jag ga mig på denna och jag märker att nostalgins shimmer varit mycket starkt. Jag trodde det skulle vara god underhållng.

Men det var varken särskilt spännande eller särskilt roligt. Balderson har snickrat ihop en mordhistoria som precis håller, kryddad med spetsfundiga påhittade anekdoter om regeringsmedlemmar i allmänhet och statsministern (Fälldin) i synnerhet.

Språket är oklanderligt, vilket håller betyget på en stadig tvåa.

Betyg 2

Under sommarferierna sitter en mycket obekväm adjunt Persson, svåger till statsrådet, i dennes stuga omgiven av dennes oräknerliga ungar. Han misstrivs å det grövsta men vet med sig att detta är hans plikt att uthärda en gång året. Detta hindrar dock inte att han reagerar med översvallande förtjusning när Statsrådet föreslår en tur till ett historiskt slott, faktiskt detsamma som Erik den fjortonde satt i när han blev förgiftad av ärtsoppa. På vägen hem föreslår Statsrådet en tur till sysslingen Siri. Och Siri i sin tur, som är en utspädd version av Statsrådet tar med sig sina skyddslingar till en gård där konflikterna mellan de boende rasar. Och när sen patriarken själv blir mördad med en eldgaffel i de sena midnattstimmarna blir Statsrådet till sig av förtjusning. Som justitieminister ser han sig själv som den främsta bland poliser (ungefär som påven ser sig som den främste av Jesu lärjungar) och därför hyser han inga tveksamheter inför att ge sig in i mordutredningen med liv och lust, en historia som adjunt Persson gärna hade sluppit delta i.

Sverige har bytt regim till borgarna efter ett par sekel socialdemokratiskt styre. Den enda från den gamla regeringen som blir kvar, är Statsrådet. Han vet vart allting finns och dessutom hoppas statsministern på att han ska använda sin enorma rikedom som stöd till borgarna. De ser honom som lättmanipulerad och ganska oförarglig. Vi som vet, inser att en katastrof är i antågande. Och katastrofen är som alltid lika kul att följa. Därtill kommer en deckarintrig som faktiskt är hyfsat bra. Det är inget genialiskt, men bättre än de flesta andra böcker i deckargenren. Själv gav jag denna bok en trea i betyg eftersom jag hade trevligt när jag läste och för att jag har förbannat mig själv för att jag inte köpt eller lånat hem fler Bo Balderson att ha under helgen, vilket säger ganska mycket.

Betyg 3

Somrarna brukar adjunkten, Vilhelm Persson, tillbringa med sin syster och stadsrådet och deras 16 barn på Lindö i Stockholms yttre skärgård. Denna sommar ska gästrummen renoveras och därför blir adjunkten inkvarterad i en husvagn.
När stadsrådet och adjunkten en dag är och tittar in hos syssling Siri så visar det sig att hon är inviterad till disponent Hugo Holm på Håbo gård. Hon övertalar dem att följa med. Hugo Holm å sin sida ser till att alla gäster övernattar. Denna natt kommer Hugo att bli mördad och statsrådet kommer att försöka lösa mordet på sitt eget dråpliga lilla sätt.

Jag gillar Bo Baldersons böcker om stadsrådet. Det finns mycket komiska händelser och uttryck i dem. "Statsrådet sitter kvar" är inte något undantag. Mycket roande.

Betyg 5