Jag läste Svart Stad av Janne Goldman, inte så konstigt då det pratas mycket om den i Malmö just nu.
Via Svart Stad fick jag nys om att Janne G skrivit en roman till, Daniel, förra året så eftersom jag gillar Jannes stil att skriva gav jag mig på denna 540 sidor långa roman.
Det var det värt!
Jannes historia om sig själv, för det är det alldeles säkert, är en hel generations historia. Janne växer som så många andra upp utan kontakt med sina föräldrar. Istället söker han efter bekräftelse hos villiga kvinnor, och dränker sina sorger med massor av rock´n roll.
Boken är luftigt skriven och det är med glädje man tar sig igenom den.
Sist men inte minst: Om ni gillar Jannes speciella humor i Svart Stad så kommer ni att älska den i Daniel.
Allra bäst är avsnittet om skiffelgruppen. Musikhistoria!

När jag ändå är igång vill jag skriva några rader om Daniel. Jag vet inte så mycket om rockaren Janne Goldman, men författaren Janne Goldman är mycket ovanlig, intressant, fylld av galen humor, empati och värme.
Daniel är ett epos som startar på trettiotalet i Falköping och stannar upp(tillfälligt hoppas jag) på sjuttiotalet i Roskilde.
Boken är en sidvändare, man vill helt enkelt veta hur det går för huvudpersonen Fredrik.
Jannes beskrivningar av miljö och hans persongalleri är underbart.
Några nackdelar?
Nej, romanen Daniel är riktigt, riktigt bra och jag gissar att vi kommer att få höra mer av Janne Goldman.

Jag har precis skrivit några rader om Janne Goldmans Svart Stad. Genom den romanen fick jag nys om Daniel som tydligen kom förra året. Svart Stad är rolig, spännande underhållning, väl läsvärd, men Daniel är så mycket mer. En riktigt tung roman om en pojke, Fredrik som växer upp utan sin mammas kärlek. Allvarligt? Absolut, men Daniel är också en yster dans genom 50- och 60 talets nöjen och attraktioner. Jannes humor är omistlig när man väl kommer in i den!
Jag är litet för ung för att ha upplevt det själv,men att bli introducerad till den tidiga rock´n rollen av Janne Goldman är inte fel.

Idag publiceras det väldigt få riktigt långa svenska romaner. Kanske vågar man inte satsa på en riktig tegelsten? Dock; Janne Goldman vågade och det gjorde han rätt i. Daniel är just en sådan där bok som man aldrig vill ska ta slut.
Den börjar sin berättelse i Falköping på 30-talet om Lillian och hennes familj, går vidare med historien om Fredrik som härjar vilt i Stockholm på 50- och 60 talet och till slut möter lille Daniel i Roskilde och då är vi framme på 70-talet.
En underbar släktkrönika och nu väntar vi bara på en fortsättning. Vi vill läsa mer om Fredrik och Daniel! Tillsvidare finns dock den här berättelsen på pränt.
Rekommenderas!

Dom är inte dumma på Ellaförlaget. Först ger dom ut Daniel av Janne Goldman, en roman på över 540 sidor! Det kan inte ha varit lätt att få ut den. Men sedan följer dom upp med den mer lättviktiga Svart Stad av samma författare. Den är naturligtvis fullhängd med reklam och positiva recensioner om Daniel.
Om det nu på allvar drar igång försäljningen av Daniel så är det bra för det är ett alldeles lysande epos som sträcker sig över 50 år. Goldman har häpnadsväckande god kunskap om de miljöer han beskriver ( Falköping, Göteborg, Stockholm och Roskilde). Dessutom kan han spinna en historia som åtminstone höll mig trollbunden hela vägen.
Boken slutar på sjuttiotalet i Danmark.Jag vill ha en fortsättning, Janne Goldman, kommer den?

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag måste erkänna att jag inte alltför ofta tar tag i så tjocka romaner som Janne Goldmans Daniel. Det blev jag nog botad ifrån i skolan. Men boken, som var en present, låg och pockade på mitt skrivbord åtminstone ett halvår tills den roliga baksidestexten ändå fick mig att börja läsa.
Lillians resa från Falköping till Stockholm var en romantisk betraktelse som jag mådde bra av. Fredriks hårda utspel i Stockholm kom som ett uppvaknande, Gud vad jag kände igen mig och jag var bara tvungen att sträckläsa till slutet.
Spännande, men slutet? Visst kommer det väl en fortsättning?

På anmodan av en god vän och efter att ha läst Svart Stad av samma författare tog jag tag i Daniel av Janne Goldman. Jag hade hört att den skulle handla om ett maskrosbarns uppväxt i Stockholm. Intressant eftersom jag nog delar en sådan erfarenhet.
Inledningen av boken är grandios, skrämmande, något av det otäckaste jag läst. Sedan kommer en skildring från Falköping som jag upplevde som så tråkig att boken flera gånger höll på att åka i väggen. Vad som räddade den var Jannes alltid närvarande mycket svarta, torra humor. Så kommer då berättelsen in på huvudpersonen Fredriks uppväxt i Stockholm och nu blir texten nästan självlysande brilliant.
Det är mycket lätt att sätta sig in i den bild av Vasastan Janne ger. Här förekommer allehanda intressanta personer. Jan Guillou ( för det är det väl?), Robban Broberg och fågelmamman Pripp.
Underbart!
Slutet i Roskilde går heller inte av för hackor. Och det slutar tack och lov som man hoppas.
Blir det en fortsättning?

Jag måste erkänna att jag hade svårt att komma in i mastodontromanen Daniel av Janne Goldman. Språket är ibland staplande, precis som om det sökte sig fram likt ett ystert vattendrag som då och då brister ut i kakafonier av outsagda ord. Det duggar av särskrivningar som må vara lika tidstypiska som trettiotalet självt, som jag ruttnar på men... Jag fortsätter att läsa. Varför?
Jo, Daniel har en story som bara inte kan släppa mig. Den berättar på ett detaljrikt sätt om 50-talet, som jag för övrigt var alldeles för ung att uppleva själv, på ett sätt som engagerar mig så att jag inte kan släppa taget... och då är boken slut! Och jag vill veta mer om Fredrik, Eddie, och alla de andra. Vart blev det av Daniel när han blev stor? Fick han en bättre uppväxt än Fredrik?
Daniel startar ut som en tvåa men landar på en bergsäker 5:a, så det får väl bli en fyra från mig.

Det tog en stund innan jag kom i kontakt med tegelstensromanen Daniel, men delvis stimulerad av alla glada tillrop på denna sida och delvis av det otroliga priset 90 kronor på antikvariatet slog jag till.
Herregud! Jag hade gladeligen kunnat betala 300 spänn om så skulle ha varit fallet.
Boken har egentligen flera handlingar varav den huvudsakliga handlar om maskrosbarnet Fredrik och hans uppväxt i Stockholm. Boken känns autentisk och är så rolig att jag småler mig igenom alla de 540 sidorna.
Jag har nu på författarens enträgna anmodan köpt en samlingsplatta med Eddie Cochran, som tillsammans med denna fantastiska roman gör
livet åtskilligt mycket roligare att leva.

Så dyker då Daniel, Janne Goldmans roman från förra året upp igen. Det enda som är konstigt med det är att inget Bonniers eller Nordstedts har tagit tag i den. Romanen har förvisso små fläckar här och där,men en proffig förlagsredaktör hade gjort den till årets roman, för på många sätt är den det.
Historien om Lillian som inte fick gifta sig med sin stora kärlek, Fredrik som i full fart störtar genom livet och lille Daniel som inte ska få bli ett maskrosbarn ( tack Malou von Siwers för att du lärde mig innebörden av det ordet!) är fängslande. Romanen är en sidvändare man bara inte kan släppa och framförallt; Den är otroligt rolig.
Nej, vakna nu Bonniers och gör en pocket av den här historien. Då blir den inte bara årets roman utan även en riktig storsäljare. Nu ska jag beställa hem Jannes Malmöroman, Svart Stad.
Tack för ordet!

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Nu har jag också tagit mig igenom Janne Goldmans mastodontroman Daniel. Först retade jag mig igenom en inledning fylld med särskrivningar med ett visst besvär. Boken kunde ha åkt i väggen många gånger där. Vad som räddade mig kvar var Jannes humor. Den var på ett torrt sett väldigt, väldigt rolig.
Sedan kommer vi in i Stockholm på 50-talet och där borde nog boken ha börjat. För nu blir allting väldigt levande, trovärdigt, spännande och fortfarande väldigt roligt.
Slutet är litet mystiskt, men jag köper det.
Slutbetyget är ändå att Daniel är en mycket läsvärd roman.

folk verkar besatta av den där Goldman

Betyg 1