Detta är en berättelse som handlar om Johannas farföräldrar som missionerade i Kongo under 30-talet och framåt. Under den perioden föddes tre barn varav en är Johannas pappa. De hjälper sjuka i Kongos djungeln , de predikade och byggde upp byar.

Men den handlar också om Övergivenhet, svek och sorg. Barnen fick komma i andra hand efter kallet från Gud och lämnades därmed i omgångar på instutitioner eller hos släktingar i Sverige.

Den yngste sonen Sverker var bara två år och sjuk när han lämnades av sina föräldrar som åkte tillbaka till Kongo.

Johanna ställer många frågor, hur de kunde lämna sina barn, hur banen kände sig osv...Boken är läsvärd, ibland blir jag dock lite trött på hennes upprepande frågor. Men som sagt är den läsvärd, dels får man en inblick i missionärernas liv, en djupare frågeställning hur ett kall kan sättas före sina egna barn och historien om Kongos land knyts ihop.

Betyg 4

Berättelsen har en olycklig konstruktion, skiftar hela tiden huvudperson vilket gör den rörig, dessutom är den okronologisk. Författarinnan är för upprörd och moraliserande. Synd, innehållet är ju mycket intressant. Hoppas att hon kommer igen i ämnet när tiden har fått göra sitt. En trea, men med minus för att boken faktiskt var lite tråkig och oengagerande.

Betyg 3