Dockan som kunde önska

Det här en är julsaga, men också en berättelse om önskningar. I en leksaksaffär ställs nallebjörnar och dockor, däribland juldockan Julia, upp i skyltfönstret inför det stora julhandlandet. Julia ler och håller sina armar utsträckta i hopp om att något av alla barn, som tittar in i fönstret, ska välja henne.

Under julhelgen hamnar föräldralösa Eva i den lilla staden Appleton. Hon letar efter en egen familj, som ska ha ett hus med julgran men inga barn. Under den kalla natten går hon förbi en stängd affär där hon får syn på den finaste dockan hon någonsin sett.

Utdrag ur boken:
Snart var alla babydockorna utom en sålda och de flesta av nallebjörnarna. Malle och Valle blev julklappar åt ett par tvillingpojkar; de blev inslagna i två små paket och bars iväg. Det fanns nästan inte en enda boll kvar, och inte ett enda flygplan. Sjömansdockan blev såld, och dockan med paraplyet, men det var fortfarande inte någon som frågade efter Julia.
Det är skillnad på dockor och människor. Vi får liv så fort vi föds, men dockorna blir inte riktigt levande förrän någon leker med dem. "Jag önskar att någon ska leka med mej", sa Julia. "Jag önskar att någon ska röra på mina armar och ben och få mej att blunda och titta. Jag önskar! Jag önskar!" sa Julia.


Nedskrivet av Salamis

Medelbetyg: 2 (1 röster)