En helt vanlig eftermiddag gick hela världen åt helvete.
Så kan man säga att Stephen Kings bok Signal börjar. En Signal som skickas via mobiler raderar all vett och civilisation från människans hjärna och de förvandlas i ett slag till det mest djuriska och mordiska man kan tänka sig.
Klarar man sig undan från Signalen är nästa steg att undgå att bli lemlästad och uppäten av de som blivit förvandlade.
Detta är en annorlunda version av ett mycket vanligt upplägg - zombies. Större delen av jordens civiliserade befolkning blir i ett slag en form av kollektiva zombies och de som blir kvar försöker hålla sig vid liv, förstå vad som hänt och hoppas på att deras nära och kära klarat sig.
Bokens huvudperson, Clay, försöker desperat söka sin son och drivs av hoppet att han varesig blivit förvandlad eller lemlästad.
Signal kan vid första betraktelsen kategoriseras som "dum slentrianidé som går ut på att fläska fram så mycket äckel, blod och slakt som möjligt".
Och visst är det på många sätt så. King försitter få tillfällen att få berätta om köttslamsor som flyger, blod som sprutar och olika äckliga kroppsvätskor som tränger ut från olika håll.
Men samtidigt har King förmågan att göra karaktärer vi bryr oss om och att lyfta fram ett samhällsproblem som vi alla hjälps åt att ignorera: vad händer om tekniken en dag slutar vara till vår hjälp och i stället blir vår fiende. Vad gör nämligen människor i boken när de blir utsatta av ett hot från tekniken: jo, de vänder sig till tekniken för att få hjälp.
Och den utsatthet som människan frivilligt skaffat sig - och som är grunden i boken - är mer skrämmande och äcklande en alla flygande köttslamsor och vansinniga monster som vacklar omkring och gnager ihjäl.
Det är där King skiljer sig från andra i genren och höjer hans böcker till en annan nivå.
Ove Ström har läst in denna bok och var inte speciellt övertygande. Han tillhör den kategori inläsare som betonar på ett märkligt sätt när han läser in. Om han pratade på det sättet i vardagslivet skulle folk frysa ut honom socialt - för det är bara konstigt.
Nu var boken så pass gripande och bra att jag kunde bortse från denna inläsning. Men med en sämre bok hade jag nog gett upp någonstans på vägen och inte orkat med hans märkliga satsmelodier.