Jag blev riktigt besviken på den här boken. Författaren kan förvisso konsten att berätta, men hon är väldigt dominerande. Här finns inte plats för mig som läsare.
När jag läser en riktigt bra bok, gör jag mig en egen bild av miljön och personerna, jag associerar till allt möjligt, jag blir nyfiken och slår upp någonting ibland, och jag tänker på boken även när jag inte läser den. Så är det inte här. När författaren inte berättar själva historien, är hon fyndig och intellektuell. Det finns människor som älskar den här berättartekniken, men det gör inte jag.
Vad gör jag med alla främmande ord i texten? Det är uppskattningsvis mellan 100 och 200 ord på något indiskt språk, som inte förklaras någonstans. Skall jag bara sitta tyst och läsa och låtsas förstå ändå?