Det tog lite längre tid än vanligt att ta mig igenom denna novellsamling av Mr King. Måste erkänna att jag hoppade över två noveller (I dödsrummet och Elurias små systrar), kanske läser dem vid annat tillfälle, men insåg direkt att de inte var i min stil. Den första är en slags gangsterberättelse som utspelar sig i ett förhörsrum och den andra är skriven utifrån romanerna om Det Mörka Tornet/lite fantasyaktigt.
De övriga novellerna är intressanta i varierande grad. Mannen i den svarta kostymen är välskriven och har en speciell stämning som jag lagt på minnet. Jack Hamiltons Död handlar om ett gäng brottslingar som flyr polisen, blir skjutna mm, inte heller riktigt min stil. 1408, som senare blivit film, var minnesvärd även som novell och spännande, även om slutet inte alls är som i filmen - värd att läsa. Vägviruset drar norrut var överskattad. Lunch på café Gotham innehåller en minnesvärd beskrivning av en något psykopatisk servitör, det var underhållande :) Den där känslan (...) var bara för flummig, som en obehaglig dröm - det var i och för sig det King ville uppnå, men särskilt underhållande var det tyvärr inte.
Novellen jag tyckte avgjort bäst om var En åktur i kulan, som handlar om en ung man som liftar sent en kväll för att ta sig till sin mamma på sjukhuset där hon ligger efter en stroke. Novellen både berörde och engagerade och man ville verkligen veta hur det slutade. Det märktes verkligen att King skrev utifrån en situation han själv upplevt. Det var samtidigt lite problemet med de andra novellerna; jag brydde mig inte särskilt om hur de skulle sluta. Uppenbarligen inte tillräckligt engagerande. Läst andra novellsamlingar av honom som varit bättre, t.ex. Nightshift/Dödsbädden.