Andra delen i Linnas epos tar vid där den första slutar. Fortsatt får vi följa Jussi, Akseli, Elina och de andra. Hur de strider för sin rätt och far illa av reprissalier från övermakten.
Linna ger oss en tung historia som verkligen engagerar. Och historiska sammanhang blir tydligare i mitt medvetande.
Men. Språket är fortsatt mossigt, lite omständligt och - faktiskt - till och från så blommigt att det blir ansträngande att läsa. Och ibland redogör han för halvlånga agitationstal genom att direkt återge talet, och det blir inte alltid så roligt att läsa.
Fast det funkar ibland också. När han blir kort i språket får man verkligt intryck av att vara på den finska landsbygden, detta verkar Linna verkligen känna till.
Trots tidvis tråkighet blir det en fyra för styrkan i historien som sådan.