En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie. Pappa köpte den till mig från Sverige o den var faktiskt intressant. De e en sann historia om en somalisk nomadflicka som flyttade till London och blev fotomodell. Så enkelt va de föstås inte, men nästan.
Det där med olika kulturer kommer ju upp mycket. Hur annorlunda västvärlden är jämfört med Afrika. här stressigt, där tidlöst... Det är faktiskt ganska roligt att läsa om den lilla okunniga somaliska flickan som försöker anpassa sig till den västliga kulturen. För Waris Dirie är väldigt ärlig i sin bok, awfully honest. Den känslan får jag. Hon är ju ganska dum och naiv ibland, men hon medger det, berättar om sina misstag.
Ett av bokens största syften är dock att propagera mot skönstympning/kvinnlig omskärelse. Alltså hur kan sånt hända ännu idag? Det måste jag bara säga, även om jag inte var alldeles speciellt chockad. En massa hemska saker händer ju, och man kan liksom inte "känna för" allting. Men Waris har nog rätt i att det är ofattbart att sånt görs. Medveten om det var jag ju precis inte heller. Och beskrivningen om Waris egen omskärelse då. Alltås herregud. Den framkallar verkligen medkänsla. Eller kanske sanarare obehag. Det var det värsta jag nånsin läst. Obehagligaste. Jag svimmade faktist när ja läste det. Ja vet ju att ja int tål att se och höra sånt. Men det var definitivt fösta gången ja svimmade av den bok. Efter det hoppade jag nog över resten av kapitlet om omskärelsen.
Men boken var definitivt inte hekt igenom obehaglig. Det var liksom bara detdär avsnittet. Jag tänker definitivt läsa fortsättningen. Pappa köper den säker nästa gång han far ti Sverige.