Strax före sin 17 årsdag skjuter Kevin ihjäl 7 skolkamrater.
Hans mamma Eva är inte överaskad.Ända sen Kevin var nyfödd
har hon förstått att det inte står rätt med sonen.Efter morden
försöker hon bygga upp sitt liv igen.Hon gör det med svart humor
och en nykter blick.

Betyg 5

Kan ett barn vara ond från födslen? Nej är en självklarhet för mig, ondska är inget man födds med utan något man kan bli. Men efter att ha läst Vi måste prata om Kevin är jag inte så säker på. Detta är en brutalt bra bok, jag tror det är något av det bästa jag har läst och det är en bok som man inte kommer glömma i första taget. Jag säger bara en sak, läs den för ni kommer inte att ångra det !

Betyg 5

Början är fantastisk och fångar in läsaren direkt, och slutet är lysande, mycket starkt och nyansrikt, men de mer än 300 sidor mellan början och slutet är inte alls lika bra. Kevin är född ond, och allt han gör är ont, och från att han är en bebis tills han är sjutton år är boken en enda uppräkning av exempel på hans ondska. Samma samma samma. Det hade varit lite mer spännande om det fanns några ljusglimtar i allt mörker. (Okej, en enda fanns, när han var sjuk, men det räcker inte.)
Jag tycker att författaren gör det för enkelt för sig när det inte finns en enda vuxen som Kevin kan ty sig till som barn, och som får till stånd någon fin kontakt med honom någon gång. Verkligheten har fler färger än så här.

Betyg 3

Boken handlar om en mors försök att förstå varför hennes son skjuter ihjäl några av sina skolkamrater strax innan sin 16-årsdag, och om det inträffade är hennes eget fel. En engagerande och stark bok, man blir chockerad över mammans och sonens relation under hela uppväxten.

Betyg 4

Den är välskriven, men rätt långsam. Sen gillar jag inte det att Kevin är rent igenom ondskefull. Jo, det har väl sin lilla charm, men det gör en deprimerda och att boken inte kan säga något om skolmassaker egentligen.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Detta är en bok som fokuserar på den trasiga relationen mellan Kevin och hans mor Eva. Den skildrar osentimentalt och gripande vägen till den oundvikliga katastrofen.

Jag tycker inte man ska tillrättavisa andra recensenter för alla har rätt till sin uppfattning och sina åsikter. MEN... : )
Något som flera av er verkar ha missat är bokens grundläggande fråga: Kan Eva inte älska Kevin för att han är en elak jävelunge - eller är Kevin är elak jävelunge för att Eva inte älskar honom?

Uppfattar inte alls Kevin som "ond", han har ju formats till den han är i relationen till Eva. Det får man som läsare läsa mellan raderna.

Kanonbok, kan varmt rekommenderas!

Betyg 5

Bokrecension
Författare: Lionel Shriver
Titel: Vi måste prata om Kevin
Antal sidor: 440
År: (2012)
Förlag: Ordfront (pocket)
ISBN: 9789170373091
Den här romanen bygger på skrivna brev av huvudkaraktären Eva, ställda till sin före detta make Franklin. Breven handlar om en skolmassaker, där deras som Kevin som sextonåring, 1983 gått in på en skola och skjutit vilt omkring sig. Vi får följa mamma Evas beskrivning om sin relation med Kevin som var ansträngd redan när han föddes. Kevin betedde sig annorlunda än andra barn och ville aldrig ta emot mammans kärlek. Eva var heller var särskilt intresserad av att ge sin son den kärlek han behövde. Jobbet var viktigare och hon var ofta frånvarande genom sitt jobb. Nu funderar hon mycket tillbaks i tiden och om det var hennes fel att Kevin blev den han blev och om det var fel att överhuvudtaget skaffa barn.
Romanen kändes väldig verklig, eftersom liknande massaker hänt i USA, Kanada och i Ryssland. Ibland var romanen något rörig, men det var ändå något som drev mig att läsa vidare. Det var lite jobbigt att läsa Evas beskrivningar av sina känslor för sonen, eller rättare sagt att hon i stort sätt inte hade några känslor alls för honom, sitt eget barn. Om hon hade drabbats av en så kallad amningspsykos när han föddes borde hon fått hjälp. Hon beskrev sina känslor på ett fint sätt och även berättelsen om skolmassakern var väl detaljerad. Jag har inte sett filmen än, men kommer säkert att göra det.

Betyg 4/5

Betyg 4

Den här boken grep tag i mig och jag tror aldrig jag kommer glömma den. Det var ingen bladvändare direkt men historien i sin helhet naglar sig fast. Definitivt läsvärd.

Betyg 4