Författare (Moore) och teknare (Lloyd) har i "V for Vendetta" verkligen dragit åt samma håll, och producerat en framtidsdystopi som känns ganska trovärdig. Mörka bilder och mörk handling. Och huvudkaraktären "V" känns också trovärdig i all sin vansinnighet.

En verkligt bra serieroman.

Betyg 5

Såg först filmen innan jag bestämde mig för att läsa serien. De skiljer sig en hel del från varandra, många karaktärer hur reducerats (vilket även gäller V, tyvärr) i filmen eller saknas helt, vilket oundvikligen förändrar historien.
Serien är effektiv med att visa upp orättvisor på olika nivåer (så att man inte kan låta bli att bli förbannad då och då) och så klart spännande läsning. Men den kräver egentligen flera omläsningar för att man verkligen förstå (och uppfatta) alla referenser och budskap. Det enda jag egentligen störde mig på var hur svårt det var att skilja olika (manliga) karaktärer från varandra, vilket bidrar till ännu mer förvirring.

Betyg 3

Efter att för några år sedan ha sett filmatiseringen av denna Vertigo-klassiker har jag varit nyfiken på att läsa det original som filmen baserar sig på. Nu har jag gjort slag i saken, och efter en första genomläsning av de drygt 300 sidorna serieföljetong kan jag leverera följande korta recension.

Ramhandlingen i originalet följer i stort filmatiseringens, medan ganska mycket på detaljnivån skiljer sig åt. Några av de större skillnaderna utgörs av dramats tids- och utgångspunkt: serien utspelar sig åren 1997-1998, medan filmen är förlagd till åren 2020-2021, samt att seriemagasinet utspelar sig några år efter det kärnvapenkrig som bidragit till den fascistoida högerregimens maktövertagande (serien skrevs och tecknades som en kommentar och varning till den politiska utvecklingen i Storbritannien under det tidiga 1980-talet).

Andra skillnader rör kronologin och iscensättandet av V:s hämndaktioner. Seriemagasinet är i motsats till filmen indelat i tre böcker eller akter. Redan i den första, Europe After the Reign, slutför V sin vendetta mot de personer som tidigare har arbetat vid koncentrationslägret Larkhill. Den andra boken, This Vicious Cabaret, ägnas nästan uteslutande om de två kvinnorna Evey Hammond och Rosemary (Rose) Almond, som har korsat V:s väg i den första boken. I den tredje och sista akten, The Land of Do-As-You-Please, excellerar V med sina sprängmedelskunskaper och Londonborna gör slutligen uppror mot den fascistoida högerregimen. Även på karaktärsplanet finns uppenbara skillnader mellan bok och film. Seriens maskerade ”hjälte” är betydligt grövre och mer hänsynsklös än filmens och hämndräderna är om möjligt än mer sofistikerade. Och även när det gäller seriens ena kvinnliga huvudperson Evey Hammond är skillnaderna till filmen ganska stora. I den tecknade förlagan är Evey betydligt yngre (bara 16 år), naivare och påtagligt mer proletariserad (samt prostituerad). Den andra kvinnliga huvudpersonen, Rose Almond, förekommer inte alls i filmen.

Efter att ha läst originalet blir jag faktiskt än mer imponerad av filmversionen som enligt mitt tyckte överträffar originalet med råge. Filmen är betydligt rappare, mer trovärdig och inte alls lika plottrig som serien. Förutom detta tycker jag att filmen mått bra av att vissa i originalet förekommande personer och händelser strukits helt. Som tidskommentar och varningsklocka är de båda versionerna dock fullt jämbördiga.

Betyg 3