Treblinka var inte ett koncentrationsläger utan ett utrotningsläger. När kapaciteten var som störst så avrättades 15000 människor om dagen. Nära en miljon judar blev förintade i de 13 gaskammrarna i Treblinka under en period på tretton månader under 1942-43. Utrotningen skedde med hjälp av judar som fick jobba i lägret ,med att sortera kläder och andra tillbehörigheter och dra ur guldet i offrens tänder. Andra fick släpa liken från gaskammrarna till massgravarna. Den 2 augusti 1943 gjorde de cirka 1000 fångarna ett väpnat uppror. De attackerade sin vakter, brände ner lägret och rymde till skogs. Av de tusen som gjorde uppror så var det 600 som kom ut ur lägret och av dessa var det 40 som överlevde kriget. Det är deras skildringar som boken bygger på. De här 40 människorna som överlevde kan vitttna om människans mod mot en av världens värsta förintelse och den hemskhet som människan kan utöva mot sina medmänniskor. Boken berör, det går inte att föreställa sig hur dessa människor klarade av att leva i lägret. Det är tankarna som fångarna har delat med sig i sina berättelser som gör att man kan få lite förståelse för hur en människa klarar av att överleva detta helvete.

Betyg 4