Edward Said är palisitinier född i Jerusalem 1935, har bott där liksom i Kairo och Libanon. Han är nu en aktiv intellektuell verksam i USA.
Kan en sådan människas memoarer bli annat än intressanta?

Ja. Om han i memoarerna berättar om ointressanta saker, som hur hans skolor fungerat, och vilka lärarre han främst gillade och varför. Det är precis vad Said gör. Han grottar ner sig i det, och han byter ju skolor, så det blir mycket. Och han "varnar" för det i förordet. Uj, vad tråkigt det blir.
Lite mycket namedroping blir det också när han beskriver sin släkt och familj, och det känns inte som det är relevant (inte för mig i alla fall), och det är mycket svårt att uppbringa något intresse.

Men det är bra skrivet, språket är verkligt bra (och bra översatt), och bitvis glimmar även inehållet till. Jag gillar när han kommenterar de historiska händelserna 1948, 1952 (Egypten) och 1967, men det blir för LITE. Kanske anser han att han talat om detta i andra sammanhang? Jag vet inte, detta var det första jag läst av honom - men jag tror inte det sista.

Betyg 2