En historia som utspelar sig inom en krets av långtidsgäster och personal på ett pensionat i Alexandria - pensionat Miramar. Händelserna beskrivs ett flertal gånger i olika kapitel, varje gång ur en ny karaktärs synvinkel. Detta är kanske inte superorginellt, men Mahfouz använder sig av detta grepp med stor finess. Även om det faktiskt blir så att man läser "samma historia" flera gånger om, ger författaren hela tiden ny information som gör läsningen alltigenom fräsch och ny.
Språket flyter på lätt, vilket antyder en mycket bra översättning. Dock kunde texten ha tjänat på att korrekturläsas ett par gånger till.

Hur ofta läser man arabiska författare? Som dessutom belönats med Nobelpriset.

Betyg 4

Detta är en läsvärd liten pärla, som beskriver ett skeende ur flera personers synvinkel. Ett enkelt men trivsamt grepp att skriva på, och det gör att man får en inblick i dåtidens (60-talets?) Egypten. Särskilt rörande är de små detaljer som idag framstår som naiva och lite skrämmande, exempelvis tron på den institutionaliserade revolutionen och behovet av politiska idoler, något som ju Naguib Mahfouz själv inte var främmande inför.

Men framför allt ger det en fin blick av ett kosmopolitiskt Alexandria som det idag inte talas mycket om.

Betyg 4