Annika växer upp som fosterbarn i Wien i början av 1900-talet. Hon hittades som spädbarn av två hushållerskor.
Hon växer upp hos tre professorer och hushållerskorna Ellie och Sigrid.
De älskar och uppfostrar henne som om hon vore deras eget barn.
Men Annika drömmer om sin riktiga mamma och fantiserar om att hon en dag ringer på dörren för att hämta henne.
Och plötsligt en dag gör hon det. Annikas liv förändras totalt. Hon får uppleva svek och längtan. Allt har att göra med ett arv och Kazans stjärna.
Det är en härlig, spännande bok och det goda segrar till slut.
Utdrag ur boken:
"vi har kommi för att säja ödjö", sa de. " Vi kan inte lämna bort henne, och därför måste vi hitta ett annat sätt att försörja oss på."
Professorerna blev mycket förnärmade. De blev förbrylade. Och sårade.
"Har vi någonsin beklagat oss över barnet?" frågade professor Julius stelt.
"Har vi kommit med några invändningar?" Undrade professor Emil.
"Jag har då i alla fall inte sagt ett ord", sa professor Gertrude och blinkade förvirrat.
Sigrid och Ellie såg på varandra.
"Menar ni att hon får stanna?"
Professor Julius tittade ner i golvet.
"Vi väntar oss narturligtvis att ska göra rätt för sig", sa han.
"Å, det kommer hon göra", utbrast Ellie. "Hon kommer att bli den duktigaste och hjälpsammaste flickan i hela Wien."
Så hade det blivit också.