Under mitten av 1980-talet började en grupp forskare formularea planer för att ta fram den kompletta sekvensen för genomet, alla de tre miljarder bokstäverna i mänskligt DNA. Och efter åratal av diskussioner kom HUGO-projektet slutligen igång 1990.
I börjag gjordes snabba framsteg, bland annat identifierades gener som orsakar muskeldystrifi, Alzheimers sjukdom och cancer. Men tekniken för den mödosamma sekveseringen gjorde inte lika stora framsteg. Halvvägs genom projektets planerade femtonårsperiod hade bara tre procent av genomet sekveserats, och man började tvivla på att det skulle kunna avslutas i tid.
Men då äntrade Craif Venter scenen och förklarade att han skulle hinne sekvensera hela genomet snabbare än det offentliga HUGO-projektet. När Venter och hans företag Celera på bara fyra månader 1999 lyckades sekvensera genetikens klassiska modellorganism, bananflugan, rådde det inte längre några tvivel om att han skulle kunna uppfylla sitt löfte. Frågan var om HUGO skulle kunna hålla jämna steg med Venter.
Kartläggningen av de mäsnskliga genomet är en av de stora vetenskapliga bedrifterna. Den blev inte bara till en kapplöpning om vem som skulle bli först och få hela äran, utan också till en strid kring fundamentala frågor: Kan enskilda gener patneteras av företag eller är de hela mänsklighetens arv?