Vi är nog många som blivit facinerade av Stephen Kings mångsidiga böcker. King är i första hand, nästan självklart, författare inom skräckgenren. Här har han sin nisch och den har han utvecklat till fulländning. Men Kings böcker innehåller så mycket annat än skräck. Med "Nyckeln till frihet" har han lämnat ett bidrag till den klassiska litteraturskatten, värdigt författare i Hemingways fotspår! Andra böcker så som, "Dolores Claiborne" eller "Geralds lek" visar en utmärkt analys av mänsklig psykologi. "Flyende mannen" och "Maratonmarchen" är i sin tur några av de bästa dystopier som skrivits. Sammanfattningsvis är King mångsidig och hans berättelser erbjuder intressanta tolkningsmöjligheter.
År 1997 började King skissa på sin bok om sitt hantverk "Att skriva". Han hade som mål att berätta dels om sitt eget arbetssätt, men också inspirera folk att börja skriva själva.
1999 gick King på sin dagliga promenad då han blev påkörd av en inte så måttligt berusad chaufför (som bara blev dömd till böter och har körkort i detta nu). King fick inre skador och bröt benen på så många ställen att man hade planer på att ampurtera dem. Med denna olycka verkade det som om "Att skriva - en hantverkares memoarer" skulle få samla damm och aldrig bli utgiven. Men så blev det alltså inte. Tabitha King lyckades övertala sin man om att fortsätta skriva, trots smärtorna och kanske var det därför han gradvis blev bättre och bättre.
Denna bok är ett fynd! Den är lättläst och rolig, men framför allt ett mycket bra verktyg för att komma igång och inse vad det viktigaste med skrivandet är. Till skillnad från många författare försöker inte King bagatellisera språk och skrift. Han väljer snarare att poängtera hur viktigt det är att läsa och att känna till sitt eget språk. Ett kapitel är till exempel tillägnat grammatiken.
"Du kommer också att behöva grammatik i översta facket i verktygslådan, och låt mig nu slippa höra förtvivlade stön eller utrop som att du bara inte förstår grammatik, du har aldrig förstått grammatik, du körde på alla tentorna i skolan och att skriva är ju kul, men grammatik, det kan man stoppa upp i röven. Slappna av. Coola ner. Det här tar inte så lång tid, för det behövs inte. Antingen hajar man sitt modersmåls grammatiska principer genom att tala och läsa det, eller också gör man det inte. Det man gör (eller försöker göra) på grundkursen är att sätta namn på de olika beståndsdelarna."
Jag tycker att den här boken är utmärkt. Memoardelen blir aldrig tråkig eller idealiserande (som biografier har en tendens att bli) och de praktiska delarna är klockrena om man vill förbättra sitt skrivande, eller komma igång. Jag tycker King gör världen en stor tjänst med denna bok och rekommenderar alla lärare att sprida Kings böcker i skolorna. Stark femma!