Susanna är oerhört uttrålad – allting ser ju likadant ut hela tiden! Hellre att det farligaste kommer än att allt förblir som det är. Då blir ängen plötsligt tom, skogen ser ut som ett mangrovekärr och havet är försvunnet. Fyra underliga figurer dyker också upp som Susanna slår följe med. De går mot sydväst, där en muminfamilj tydligen ska bo.
Hela berättelsen är berättad i rim, precis som "Hur gick det sen?".

Även om boken har flera likheter med andra muminböcker (som att havet försvinner) så blir det inte en riktig muminberättelse innan Susanna får sällskap av hemulen, dennes hund, Tofslan och Vifslan. Flera andra bekanta syns under historiens gång som Snusmumriken, hattifnattarna, Tooticki och muminfamiljen.
Allt är så bra gjort och som med "Hur gick det sen?" tycker jag lika mycket om bild som text. Det enda jobbiga var väll att läsa Tofslans och Vifslans repliker högt...

Susanna tycker att allting är trist. Hon lägger ifrån sig sina glasögon i gräset och sätter på sig ett par andra. Då plötsligt förvandlas ängen hon sitter på till en ruskig skog. I den skogen möter hon flera märkliga personligheter. Och handlade boken om något mer då? Ja, det var en bra fråga. Men att Tofslan och Vifslan pratslar så konstligt att det blir svårt att läsla kan jag ju alltid sägsla.

Betyg 3