Jag har tidigare läst "Mrs. Frisby and the rats of NIMH" av samma författare och ville läsa något annat han skrivit.
Historien består av den successiva förändringen över glädjen att inte längre vara ensam till att befinna sig instäng med någon som vill en illa. I det här fallet går det verkligen inte att fly; den lilla dalen de lever i är den enda platsen som undgått gifterna från det förödande kriget.
Även om denna process är väntad, så fylls jag av ett sådant obehag när det väl sätts igång. Detta – och även de tydliga parallellerna till ohälsosamma relationer bestående av beroende och utnyttjande – fick mig att flera gånger glömma att det faktiskt var en ungdomsbok jag läste.
För att få huvudrollen Ann Burdens totala ensamhet att kännas ännu mera påtaglig, berättas hela historien av henne själv genom anteckningsblocket som hon skriver i.
Efter läsningen så kände jag att antingen är den här boken för bra för att vara en ungdomsbok, eller så är det bra att den tillför genren den värdighet som den alltför ofta saknar.

Betyg 5