"En sorts kärlek"handlar ett ungt framgångsrikt par. Mannen Sten är notoriskt otrogen och beskriver sig själv som sexmissbrukare. Trots detta har han ingått äktenskap med en kvinna han påstår sig respektera och tillsammans har de en söt treårig dotter. Sexmissbruket är inte helt okänt för hans hustru, men hon accepterar det inte och därför söker Sten hålla sina affärer hemliga med större och mindre framgång. Även parets vänner känner till Stens missbruk och håller honom om ryggen, till hänsyn för Carmen men också för att slippa berätta om sina egna snedsteg.
Trots Stens sexsmissbruk förenas paret i en ömsesidig tro på kärleken och på sin framtid. Parets verklighet kracklerar när Carmen upptäcker en knöl i bröstet som visar sig vara en ovanligt elakartad cancer. Parets vardag byts mot ständiga sjukhusbesök, omfattande behandlingar som snart undergräver både Carmens identitet som kvinnlighet. Sten har stora problem att acceptera att hans hustru är sjuk och fortsätter leva sitt liv på samma sätt som tidigare, vilket betyder att han försvinner från Carmens sida för påhittade arbetsuppdrag och festnätter med sina vänner.
Efter cancerbeskedet påverkar Stens prioriteringar Carmen på ett nytt sätt. Och situationen förvärras ytterligare av att Sten i brist på sex och uppskattning i hemmet förälskar sig i en annan kvinna. Nu handlar det inte längre om sexmissbruk utan om känslomässig otrohet. Sten och Rose blir huvudlöst förälskade och försöker förgäves hålla sig ifrån varandra. Samtidigt sprider sig cancern och Carmen blir allt mer beroende av sin man och hans välvilja. Hon tvingas sluta jobba och snart beror hela hennes och dotterns existens på att Sten försörjer dem och tar hand om dem praktiskt. Carmen som känner sig låst i förhållandet protesterar mot Stens sena utekvällar men tvingas till sist se sig slagen. Hon har en stödgrupp där andra kvinnor som lider av cancer samlas och tröstar varandra. I denna grupp har kvinnorna otur med sina män. Männen överger dem och låter dem gå på behandlingarna själva. I ljuset av dessa erfarenheter kan Carmen jämföra sin mans engagemang och finna honom mycket engagerad. Sten följer med på behandlingarna och är ett stöd så länge inget inkräktar på hans utekvällar.
Carmen har att välja mellan att skilja sig från sin man och förlora vårdnaden över sin dotter (eftersom hon praktiskt inte kan ta hand om henne), dö ensam eller acceptera situationen och ta kontroll över den. Men för att göra detta måste hon införliva Stens otrohet i den verklighet hon lever i. Och det är precis vad som händer. När bröstoperationen gör henne ointakt sjunker hennes värde i ögonen på en man som värderar sex högt. När hon inte kan bryta sin mans destruktiva mönster, gör hon missbruket till sitt eget. Hon införlivar älskarinnan i parets snara framtid och intygar sin dotter att hon kommer få en ny, lika bra mamma. Vidare börjar hon planera sin egen död, vilket hon kan, eftersom hon bor i Holland där dödshjälp är tillåtet.
Vad som följer är en fullständig orgie i livsbejakelse. Carmen bjuder sin familj och sina vänner på en veckolång vaka där vännerna får möjlighet att ta adjö av sin vän live. Vännerna stänger in sig med Carmen och kommer ut lyckliga och rödgråtna. I dödsvåndorna är Carmen en kämpe och ett oerhört föredöme. In i döden inspirerar hon sin familj med sin stolta hållning och sitt mod.
I media har boken beskrivits ömsomt som en ärlig och skoningslöst självutlämnande roman och ömsom som det sorgligaste som kommit ut mellan två pärmar. Men för mig är denna bok bara en orgie i hyckleri och självgodhet. Jag vill hävda att detta är så långt från en "hylning till livet" som man kan komma. Tvärtom är detta en berättelse om förnekelse och förintelse. "En sorts kärlek" borde heta "En sorts kåthet" för om man utgår från vad författaren helst pratar om, så är det detaljerade beskrivningar av otrohet. Tydligen är denna roman en självbiografisk bok och jag skulle vilja ifrågasätta tolkningen av skeendet som Sten alias Ray, gör. Förgylld skit skulle jag vilja kalla det här fuskverket. Författaren etablerar sin rätt att tolka situationen men läser man mellan raderna framgår en ganska gräslig historia om maktmissbruk och egoism. Och jag tycker mig kunna belägga denna uppfattning med tanke på författarens uppföljare till denna bok, "Änklingen" som handlar om Stens fortsatta destruktiva leverne och om sin ignorans av dotterns behov. I ljuset av denna "självutlämnande" smörja blir de livsbejakande insikter som Carmens död leder till, falska och oempatiska.
Enligt mig är sexmissbruket som Sten lider av fullt jämförbart med alkoholmissbruk. Det är en sjukdom och den drabbade personen kan inte helt klandras för sitt beteende. Dock betyder detta inte att otrohet är rätt, men möjligen kan en dylik syn ge öppningar för förändring. Dock uppfattar jag känslomässig otrohet som något helt annat. Fram till det ögonblick som Rose kommer in i Stens liv handlar sexmissbruket enbart om sexmissbruk. Men därefter blir det annorlunda. För mig är äktenskapet bindande, både juridiskt och känslomässigt. Det finns ingen tvekan hur äktenskapet formuleras. Trohet ingår i paketet. Och att ingå äktenskap är i de allra flesta fall ett frivilligt val - i Stens fall är det definitivt så. Därför ser jag inte med blida ögon på "sexmissbruket" som är ett svek också om Carmen inte hade blivit sjuk. Men känslomässig otrohet är ett fördjupande svek, och i Stens fall ett utnyttjande av Carmens beroendeställning.
Ett par frågeställningar som kom till mig medan jag sträckläste boken, var:
1. Hade situationen uppfattats annorlunda om det hade varit Sten som låg döende i cancer och Carmen den om knullade sig igenom hela parets umgängeskrets? Är det en skillnad på manlig och kvinnlig otrohet?
2. Är "En sorts kärlek" en ärlig och uppriktig berättelse bara för att författaren beskriver sina utsvävningar och frossar i detaljer?
3. Blir Stens agerande som stöd under processen mer betydelsefullt för att andra män inte agerar på samma empatiska sätt - även om man kan tycka att dylikt engagemang borde vara självklart?
4. Hur ser Stens kvinnosyn egentligen ut? Ser han kvinnor enbart som objekt och som föremål för sin egen åtrå? Kommer han behandla Rose på samma sätt?
5. Om vi jämför sexmissbruk med alkolism säger Sten egentligen att han inte kommer upphöra med att "dricka" oavsett vilka konsekvenser detta får för hans dotter. Han säger också att dottern kommer få leva med honom och den potentiella flaskan i framtiden.
För att läka ett själsligt sår behövs förlåtelse. Men för att få förlåtelse måste ursäkten vara uppriktigt menad och innebära att personen i fråga inte kommer fortsätta skada sin partner på samma sätt. Uppriktigt sagt är denna bok, speciellt i ljuset av uppföljaren, ett enda stort hyckleri. Och även om jag inte recenserar bara den etiska ideen bakom en bok, så har den stor betydelse. Rent litterärt är "En sorts kärlek" bra skriven. Författaren har förmåga att beröra läsaren och berättelsen flyter smidigt utan några fnurror. Men trots detta kan jag inte på några villkor påstå att denna bok är bra. Så den får en etta i betyg och jag tror att jag förklarat rätt övertydligt varför.