Då jag länge har varit nyfiken på Kathryn Harrisons författarskap - och då i synnerhet den självbiografiska "The Kiss" (på svenska: "Kyssen) som orsakade skandal när den kom ut för några år sedan, då den handlar om hennes incestuösa förhållande med sin far som inleddes när hon var 20 och avslutades fyra år senare - så passade jag på att köpa en annan, av hennes tre, självbiografiska böcker: "Att söka hänryckningen" under bokrean. Vilket visade sig vara en alldeles utmärkt investering, och jag kan inte annat än undra varför i hela världen jag inte har lyckats läsa något av henne förut. Det här gav i alla fall onekligen mersmak, och så fort boken var utläst innan idag beställde jag "The Kiss" för fortsatt utforskande av hennes författarskap, vilket jag tror har alla förutsättningar att bli en angenäm upplevelse.

"Att söka hänryckningen" är centrerat kring ämnet moderskap och består av fragment från hennes uppväxt med en minst sagt excentrisk mormor som uppfostrar Kathryn i mammans fråvaro, och hennes senare liv som mor själv till två barn. Men även hennes ätstörningar och utanförskap som plågade henne under uppväxten tas upp.

Kapitlena är till sin form mer som små noveller eller essäer än en sammanhängande biografi, även om det såklart går en röd tråd igenom hela boken, och allt skildras uppriktigt och osentimentalt med torr humor. Hur hon övergavs av båda sina föräldrar - fadern såg hon inte till under hela sin uppväxt, och modern lämnade över Kathryn till sina föräldrar för att kunna fortsätta sitt bekymmersfria liv i sus och dus - hennes uppväxt med sin smått galna, men kärleksfulla, mormor (min favoritepisod rörande henne i boken är när hon tvingar Kathryn att hjälpa henne fuska på körkorsprovet) med sina gammaldags värderingar och neuroser. Hennes liv som mamma - det sista kapitlet "Värkarbete" som beskriver födseln av hennes tredje barn kan tävla med Anaïs Nins obehagliga, men rörande, redogörelse i den första dagboken för förlossningen av sitt dödfödda barn som mest usch-efter-det-här-vill-jag-inte-föda-barn läsning. Även kapitlet där barnen drabbas av löss och de licensierade lössutrotarna kommer på besök antar sagolika mått och är enormt minnesvärd och humoristisk läsning.

Välskrivet och gripande, och en av de mest rörande böcker jag läst på länge - en klar fyra i betyg!

Betyg 4