1909 besökte Sigmund Freud - i släptåg med Jung - USA för första och enda gången, och i denna spänningsroman blandas fakta med fiktion när han med psykoanalys hjälper till att utreda ett bestialiskt mord, samt ytterligare ett mordförsök dagen efter, på unga socitetskvinnor i New York som binds fast för att piskas och sedan strypas i sina hem.

Den överlevande flickan, Nora, förlorar minnet och rösten efter attacken och Sigmund Freud med sällskap får nys om saken och en av hans lärljungar, Stratham Younger, ber polisen att få träffa Nora och med hjälp av psykoanalys försöka få henne att minnas. Det visar sig snart att det ligger mer bakom, och att Nora inte har varit riktigt sanningsenlig om vad som hänt och om sitt förflutna, och att det även är något skumt med det första mordfallet då liket fort försvinner och en del saker kring mordet och platsen det begicks på inte går att förklara.
Vad är sant och vad är falskt?

Att följa utredningen i de historiska och stämningsfulla miljöerna - främst där överklassen rörde sig - i New York som det såg ut och begav sig i början på 1900-talet är en sann fröjd och njutning. Mycket känns igen från Edith Whartons romaner (har du inte läst "The Age of Innocense" - "Oskuldens tid" - än, så gör det, eller se den vackra filmatiseringen) med de sociala konventionerna och de historiska kulisserna karaktärerna befinner sig i.

Sigmund Freud finns såklart hela tiden i bakgrunden i historien. Utan att avslöja för mycket - i och för sig är redan titeln "The Interpretation of Murder" (tolkning av mord) såklart uppenbarligen befryndad med hans berömda "Drömtydning" - så är "The Interpretation of Murder" och Nora starkt inspirerad av en av hans mest berömda patienter, Dora. Och historien varvas mycket med psykologi.

Det här var en riktig sidvändare och mycket spännande läsning. Välskrivet, bildande, och stämningsfullt - det blir en stark fyra i betyg!

Betyg 4

En bra och lite annorlunda deckare. Författaren blandar deckarhistorien med freudianska tankar på ett lite enkelt sätt tycker jag. Dessutom försöker han sig på att beskriva överklassen i NY vid nittonhundratalets örjan, och det kan göras bättre. Bra är att han inte fallit för frestelsen att låta Freud eller Jung stå huvudperson. Upplösningen är dock lite för enkel för att det ska bli några högre betyg.

Betyg 3

Svag tvåa

Betyg 2

Miljöskildringen var bra, men resten är bra krystat. Jung förtalas och Hamletanalysen hade väl inte där att göra.

Betyg 2