Köningsbergsradion kunde Svenska lyssnare få in åren 1936 - 1945. Sändningarna började alltid med orden: "Hallå Sverige, detta är Tyskland som talar". Därefter följde nyheter utifrån Tysklands perspektiv. Köningsbergsradion sa sig stå för den objektiva sanningen som skulle fungera som en motvikt mot de allierades missriktade propaganda.
I själva verket var Köningsbergsradion ett skolexempel på den nazistiska propagandans agressiva propagandaapparat som - i större utsträckning än sina motståndare - använde alla de knep som fanns att tillgå för att påverka människors inställning och åsikter. Radiokanalen hade enbart ett syfte: att skapa förvirring, rädsla och en tyskvänlig inställning hos det svenska folket.
"Tyskland talar" är i första hand ett stycke radiohistoria. Fokus ligger på radionstationens utformning och de personer som jobbade där. I andra hand berättas om själva propagandan och hur Tyskland använde den som en del i sin krigföring.
Det är både unikt spännande och vagt otillfredställande att läsa om den Svenska minikopian av den brittiska motsvarigheten till Köningsbergsradion - och dess mytiske Lord HH. Dessa tas bara upp i bakgrunden, men känns mycket mer spännande. Köningsbergsradion var under åren driven i en anda av inkompetens, misslyckanden och tillfälliga omständigheter. Men också av engagemang och patriotism (Köningsbergsradion sände in i dett allra sista. När Berlin fallit och Hitler tagit sitt liv sände stationen vidare från en sändare i nordnorge.)
Köningsbergs var en kuriositet i utkanten av händelsernas centrum. Ingen tog dom riktigt på allvar, vilket gör hela boken till en kuriositet, snarare än en ingång till hur propagandaapparaten fungerade under andra världskriget. Även om Niclas Sennerteg ofta berör detta tema känns det mest som en fond för det egentliga syftet med boken - som uppenbarligen är att visa upp en udda företeelse. Det känner jag är begränsat intressant.Det blir som att läsa en bok om Pompeii med fokus på de buskar och träd som brann upp under utbrottet i stället för på staden som förstördes och människorna som dog. Det kan vara intressant för folk som är speciellt intresserade av buskar och träd - men inte för gemene man.
Ofta fick jag känslan: "Vad bryr jag mig om vem som redigerade textnerna mellan det och det datumet - hela världen stod i lågor!"
Niclas Sennerteg läser själv in sin bok och gör det bra. Valet att illustrera texten med autentiska ljudklipp samt iscensatta inläsningar utifrån originalmanus från stationen är också ett levandegörande grepp som jag uppskattade.