Ljudbok

Detta är en sagobok med en rad moderna och personliga sagor om Beppes barn och husdjur. Fy och Jaffar är huvudpersonerna som i de tio sagorna hickar, leker med piano mitt i natten, jagar en tjuv och bakar pratlänges - nej, förlåt - smakar pratslanges - nej, förlåt - smakar pratslanges - nej vad säger jag - segnälkas atarp - nej vad tokigt - prata baklänges menar jag så klart. (Helt i stil med bokens toklustiga framtoning.)

Detta är en mycket tråkig och meningslös ljudsaga. Jag blir mest irriterad på hur korkad, ytlig och helt utan poäng den är.
Jag kan tänka mig att syftet var att skriva en bok så som barn skulle ha skrivit den... men ärligt talat, det skulle barn gjort betydligt bättre själva.
Om vuxna inte kan tillföra någon visdom, intelligens, fantasi eller vision - som barn inte kan komma upp med själva - tycker jag inte vuxna ska lägga sig i barns berättande. Det blir som att en lekman skriver en instruktionsbok till en fackman. Det blir bara pinsamt.

Beppe Wolgers är betydligt bättre på att läsa in bok än att skriva den. Med glädje och inlevelse berättar han sina sagor. Och då och då hör jag Baloos röst från Djungelboken och jag blir varm om hjärtat.
Men detta förstörs snart av den kompakta mattan av experimentell och disonant 60 -talsjazz som illustrerar sagorna. Och de tomrum som musiken lämnar fylls av taffliga ljudeffekter.

Så fy fasen för hela denna bedrövliga läsupplevelse.

Betyg 1

verkar helsnöig

Betyg 4