I ”Kanaaneiska myter och legender” (Wahlström & Widstrand) bjuds vi av Ola Wikander (1981-) att ta del av en samling mytiska berättelser vilka han med stor skicklighet direktöversatt från ugaritiska, ett sedan länge bortglömt västsemitiskt språk.

De kilskriftstavlor vilka översättningen bygger på grävdes fram 1928. En syrisk bonde fann, då han plöjde sin åker, en märklig stenplatta, något som ledde vidare till upptäckten av staden Ugarit. En stad om vilken man tidigare endast haft möjlighet att läsa i olika främreorientaliska och mindreasiatiska texter.

I denna stad, vilken förstördes för mer än 3000 år sedan, fann man en omfattande samling stentavlor avfattade på en då okänd släkting till hebreiskan och tack vare dessa fynd, vilka daterats till perioden 1400-1200 före Kristus, och Wikanders språkgeni, bereds vi nu, för första gången, en möjlighet studera denna kulturs svunna tankegångar i svensk språkdräkt.

Berättelserna ger en god om dock icke helt lättgreppbar inblick i den ugaritiska mytologin. Texterna är, om detta råder icke minsta tvekan, stundtals mycket svårtolkade, men med Wikander som ciceron blir texterna, så långt möjligt är, en begriplig och angenäm läsning.

Genom en informativ och intresseväckande introduktion delges den oinvigde läsaren den nödvändiga bakgrundsinformationen och förutom historiska fakta visar Wikander på dessa texters roll i och betydelse för litteraturhistorien. Wikander visar bl.a. på deras enorma inflytande över Bibelns gammaltestamentliga texter och tydlig blir att olika religiösa uppfattningar icke bör betraktas som varandra avgränsade rum. Att nyare texter, såsom de bibliska, har vuxit fram och utvecklats ur äldre myter och föreställningar. För att exemplifiera detta pekar Wikander på en mängd namn, uttryck och formuleringar vilka återfinns i de kanaaneiska myterna och som senare kom att bli till en del av de gammaltestamentliga texterna.

Boken bjuder läsaren ett urval om sju berättelser vilka alla inleds med en kort presentation av Wikanders penna. I dessa texter presenteras bl.a. olika försök till tolkningar av de i många stycken svårtolkade texterna, vilka dessutom och beklagligt nog, i flera fall, endast finns bevarade i fragmentariskt skick.

Om vi inskränker oss till bokens längsta text, den inledande ”Baalcykeln” kan om denna sägas att den berättar om guden Baal (”Herren” i svensk översättning). Baal dyrkades av de semitiska folken i det forntida Syrien och Palestina och han är synonym med den Baal som i Bibeln kom att beskrivas som sinnebilden av en falsk gud.

I ”Baalcykeln” berättas om Baals konflikt med havsguden Yamm (vars namn betyder ”Havet”) och dödsguden Mot (vars namn betyder ”Döden”) och det är kring denna konflikt berättelsen kretsar. ”Havet” representerar här kaos och berättelsen kan uppfattas som en symbolisk beskrivning av kampen mellan ordning och liv kontra kaos och död. Man kan i denna berättelse utan svårighet se en tydlig parallell till den grekiska mytologin och klart är att Zeus, Poseidon och Hades har mycket gemensamt med Baal, Yamm och Mot.

I ”Baalcykeln” får vi även stifta bekanskap med El, gudarnas fader och ”skaparen av det skapta” vilken i kontrast till Baal förhåller sig i stort passiv till händelserna i berättelsen. Vi får även möta Anat, Baals syster, vilken är allt annat än passiv. Hon spelar en viktig roll i historien och hon är närmast att beskriva som en blodtörstig krigare vilken mer eller mindre vadar i blod. Intressant är att hon dessutom har modet att sätta sig upp mot den härskande mannen, gudafadern El.

Berättelsens temata kan sägas vara kampen om makten och hur ordning uppstod ur kaos men givetvis kan moralen i denna och bokens övriga berättelser starkt ifrågasättas. Om man väljer att jämför Baal med exempelvis den gammaltestamentlige Jahve, blir det dock tydligt att förstnämnda snarare är att betrakta som tidstypisk och berättelsernas grymheter, mer som en regel än ett undantag.

För den historiskt, litteratur eller religionshistoriskt intresserade utgör ”Kanaaneiska myter och legender” en god källa till ny kunskap. I samma stund vore det dock felaktigt att blunda för faktumet att dessa berättelser icke bör ses som ett lämpligt förstahandsval för den som söker en stunds underhållning. Boken kräver en hel del av sin läsare, vilket dock icke är sagt i syfte att avskräcka den nyfikne. För den med intresse och tålamod bjuder bokens texter en inblick i en för de flesta obekant litterär värld och det poetiska språk, vilket berättelserna bjuder, är stundtals bländande vackert.

Betyg 3

Bra och lärorik bok om en kultur som vi inte vet så mycket om. För den som är bevandrad i Bibeln så dyker en del bekanta namn upp som exempelvis Baal. Troligtvis är detta en av få böcker på svenska som beskriver kulturen i det gamla Kaanaan.

Betyg 3