Efter flera år i hyllan grep jag mig an Mårtensons "Mord i Venedig". Den (eller jag) hade nog mått bäst av att stå kvar, orörd. Sällan har jag läst något så platt, tråkigt och styltigt. Platta karaktärer, tråkiga beskrivningar, konstgjort planterade historiska fakta - Mårtenson måste känna ett behov av att dela med sig av sina kunskaper i kultur och (kunga)historia men har inte förmågan att integrera det smidigt i sin text, ugh vad "instoppat" det känns.
Och ploten sen, den känns så omodern, tillyxad, ihopsnodd. Man kan verkligen följa författarens intellektuella process .... "Hm, nu måste jag ge läsaren en ledtråd, kanske ska person X säga "Y", men då måste hjälten ha en anledning att träffa X... Ja, de får gå på middag tillsammans!" Osv hela tiden.
Läs inte "Mord i Venedig"!