Slaget vid Stalingrad 1942 - 43 genomsyrar hela handlingen i boken. I bokens centrum står familjen Sjaposjnikov har skingrats under kriget. Victor Strum är atomfysiker, han är gift med Ljudmila och de har en dotter Nadja. Strum gör en betydande upptäckt som har med atomklyvning att göra. Ljudmila letar efter sin förlorade son. Vi får följa en judisk poje, David och Strums mor Sofja till gaskammaren. Kapitlet där David och Sofja Går in i gaskammaren och gasen kommer ut är jobbigt att läsa. "David såg hur dörren stängdes: dörrstålet verkade magnetiserat och närmade sig stålet i dörrposten mjukt och jämnt och så föt de samman och blev ett." ", kväljningarna drog fram genom hennes kropp och Sofja tryckte David mot sitt bröst som en docka och så var hon själv död....då de tömde kammaren försökte de aldrig skilja på kroppar som omfamnade varandra." Sovjetiska arbetsläger och fångläger för de som "inte"tycker som den sovjetiska staten, där finns Nikolaj Krymov som har kämpat mot tykarna i Stalingrad och som inte förstår varför han har arresterats och hur han vägrar att erkänna det påstådda spioneriet som han anklagas för. Det finns en mängd soldater vid fronten i Stalingrad som man får följa ochlära känna. Det är en stor Rysk roman i stil med Brott och straff och Krig och fred. Det är ett myller av människor, man får föjla alla dessa under handlingens gång. Det är en roman som speglar krigets fasa, men det finns plats för kärlek. Människorna har inte bara kriget i tankarna utan även det sovjetiska styret. De får vara försiktiga med vad de säger och gör och vem de pratar med, och de kan ligga vakna på natten och fundera över när de ska bli arresterade för något de sagt, kan de lita på dem de omger sig med. Författaren har i vissa kapitel sina egna filofiska funderinga runt etiska dilemman som hör ihop med krigets fasor. Författaren dog i tron att romanen aldrig skulle bli publicerad.Romanen var för kritisk till det sovjetiska styret. Det är en stor mustig roman som man inte får missa att läsa. En av de bästa jag läst, och som berörde mig så mycket som den här gjorde.