Helt flippad! Något svårläst, och stundtals seg, men ändå rolig...

Betyg 4

klassiker, får en att förstå hur meningslöst krig är.

Betyg 4

En absurd bok om en ung man och stridsflygare under WWII som inte vill något annat än att få åka hem och om den underbart paradoxala paragrafen som gör detta omöjligt. Om rätten till feghet.

Betyg 4

Rolig och absurd, en massa detaljer som man minns länge.

Betyg 4

Den här boken var man ju tvungen att läsa för att hajja vad alla "elita" människor menar när de säger att "detta är ju ett moment 22". Slutsatsen är väl att ungefär hälften inte vet vad de pratar om. :)

Boken är väl ganska bra, dock lite långtråkig för min smak.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En oerhört underhållande satir. Catch-22 är en av mina favoritböcker. Dock har jag ej läst den svenska översättningen.

Betyg 5

Jag älskade denna bok från första sidan till den sista och önskade att den aldrig skulle ta slut, samtidigt som jag ivrigt läste vidare. Den är absurd och rolig, samtidigt som den sätter fokus på krigets vansinne. Har någon förstått varför fältprästen har bytt namn i den svenska översättningen?

Betyg 5

Systemisk absurdism när den är som bäst! :)

Betyg 4

En svårtillgänglig klassiker. Jobbig att läsa men innehållet i sig är ju lite tänkvärt.

Det finns en uppföljare men jag har inte orkat mig på den ...

Betyg 2

En galen satirisk skildring av livet för stridande förband under krig. Ibland är det roligt, andra gånger är det inte alls särskilt kul, och jag letar inte sällan efter syftet med hela historien. Men kanske är det så "enkelt" att krig är vansinne.
Måste dock säga att Heller blir lite långrandig från stund till annan, och att det faktiskt är lite pratigt. Och varken tillräckligt roligt eller särskilt gripande.

Dessutom är den till och från dåligt översatt: vem säger i ett replikskifte "Sluta göra frågor, här är det vi som gör frågorna!"?

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Hade höga förväntningar då jag började läsa boken. Har emellertid inte kännt att de första 100 sidorna jag läst har levt upp till dessa. Vet inte om det är översättningen som är dålig eller, i annat fall, vad som är författarens mening med de stundtals onödigt komplicerade och flummiga meningarna. Vidare så tycker jag inte skämten är så roliga heller, eller så är det väl bara jag som inte förstår dem.

Än så länge... 3

Har nu läst ut den och tycker att den tar sig lite mot slutet. Trots att det händer saker hela tiden kan jag dock tycka att det stundals blir långtråkigt. Kapitalisten Milo och hans vanvettiga förehavanden är helt klart det roligaste i boken.

Känns som den inte räcker riktigt till en fyra. Slutgiltigt betyg får bli 3+

Betyg 3

Moment 22 är helt olik alla andra böcker jag läst hittils. Det närmaste jag kan relatera till är logiken i Liftarens Guide Till Galaxen, men Moment 22 är inte lika spejsad... mer en aning sjuk. Så sjuk att man ibland skrattar högt åt de snåriga tankegångarna och agerandena hos karaktärerna. Det ena leder hela tiden till det andra, och det kan vara lite krångligt att hålla koll på var man har nutiden någonstans.
Visst är den lite överdriven, men det finns nog en hel del sanning i Moment 22, och den har bidragit med en bit av min egen bild av världen.

Betyg 5

Mycket svårläst bok som är svår att komma in i. Betyget kan inte bli annat än en etta eftersom den är så krånglig och tråkig.

Betyg 1

Vi ska färdas långt bort från historieböckernas dammiga fakta upprapanden. Istället ska vi befinna oss mitt i Europa på en amerikansk armébas. Det är andra världskriget och de trötta bombflygarna har snart uppfyllt sin kvot av flygningar för att få resa hem igen - vid liv. Bland de krigströtta veteranerna finner vi bokens huvudperson Yosserian, en amerikansk syrier som enträget ber sina överordnade att inte höja flygkvoten och äntligen låta honom resa tillbaka till Amerika. Yosserian gör allt för att slippa flygningar. Han flyttar bomblinjer medan befälen sover, han simulerar mystiska och obotbara sjukdomar och organiserar en matförgiftning i mässen. Varje gång kvoten är uppfylld höjer hans överordnade den på nytt. Yosserians bombförband anses vara den bästa - men detta enbart på bekostnad av männen. I den förvridna verklighet där varje hopp föds och dör ut med samma regelbundenhet försöker mannarna roa sig på andra sätt. Läsaren får följa med på bondpremis, betrakta en mycket smart men dum man prata med kastanjer i kinderna, konspirera om att döda befäl. Bli dödförklarade trots att de lever och ständigt våndas över att bli nedskjutna i bitar över Italien. Vad värre är får de också våndas över att lyckas uppfylla kvoten och glädjas över att få skickas hem, för att hoppet snabbt ska slitas ifrån dem. Byråkratin tillåter inga enkla lösningar. Alla försök att få något alls gjort, förvandlas till cirkelresonemang. Moment 22 kallas den paragraf som uttrycker alltings paradox. För att bli frikallad och få åka hem måste man vara galen. För att slippa tjänstegöringen måste man ansöka om det. Om man ansöker följer man en högst sund reaktion på rädsla. Därför kan man inte vara galen. Vid ett annat tillfälle när Yosserian försöker fria till sin för tillfället hjärtas dam, blir resonemanget detsamma. Flickan kallar Yosserian galen för att han vill gifta sig med henne, efter att ha haft sex med henne - vilket gör att hon inte längre är oskuld. Och någon galen man vill hon inte gifta sig med. Mönstret går igen hela boken igenom men med så många variationer att man aldrig lessnar. Karaktärer som Major major (som är döpt till Major och därför bli major - trots att han inte alls vill ha jobbet och ingen egentligen vill att han ska ha det) och fältprästen som förklaras död efter att ha varit med i en flygolycka som han inte var med i, eftersom han står med på listan över de människor som befann sig i planet. Borgmästar Milo är en annan oförglömlig karaktär som är en slags världsvid svartamarknaden maffiaboss - men också ytterst ansvarig för mässen där Yosserian och hans kamrater äter lunch och middag.

Hur beskriver man en obeskrivbar bok, en med orginell historia, trovärdiga karaktärer och absurd humor? Orden räcker inte riktigt till. Bland krigslitteratur finns det många mycket bra böcker som "På västfronten intet nytt" och Vonneguts "Slakthus 5" och "Okänd soldat". "Moment 22" tillhör en av de verkliga klassikerna i sammanhanget. Det är en bok som blivit respekterad av både kritiker som vanliga "meniga". Kult måste man väl nästan kalla den eftersom uttrycket "Catch 22" eller på svenska "Moment 22" har blivit ett allmänt känt. Det innebär som tidigare nämnts ett cirkelresonemang som aldrig kommer någon vart och speglar krigets vansinne och meningslöshet. Moment 22 var möjligen lite väl lång. En något kortare bok hade fått allra högsta betyg! Men ändock nådde boken upp till en femma och det är inget dåligt snitt!

Betyg 5

Väldigt rolig.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En helt osannolik historia som var underhållande och fascinerande. En klassiker väl värd att läsa!

Betyg 4

"Moment 22" är en bok som skildrar kampen om rätten att som soldat få ses som individ under andra världskriget, men egentligen vilket krig som helst. Huvudpersonen Yossarian inser efter ett brutalt dödsfall, under en bombflygning, sin egen dödlighet. Med denna medvetenhet följer insikt efter insikt att han inte är annat än en spelpjäs i ett krig som bedrivs flera instanser över honom, där han inte har något att säga till om. Och det enda vapnet han har är civil olydnad - han slutar att följa order.

Krig i sig är omoraliskt. Men när man finner sig inkallad hamnar man i ett tvångssolidariskt läge; man strider för att vinna, men också för att ens övriga kamrater inte ska hamna i underläge. Om man då slutar strida innebär det, förutom att man blir en desertör, att man per se inte längre hjälper ens kamrater. Just denna tvångssolidaritet kan utgöra en hämsko i valet att inte fortsätta strida vidare. Men är det fel att inte vara solidarisk? Speciellt i ett läge som ett krig, där solidaritet innebär att ens chanser för överlevnad minskar drastiskt.

Idag står vi inte längre inför samma situation som Yossarian, när värnplikten var ett tvång. Vi har fått ett val där inget av alternativen gör oss till brottslingar. Idag kan vi dock se effekter efter slopningen av värnplikten - män kan inte längre åberopa patriarkala strukturer eftersom de inte längre befinner sig i en maktlös situation där de kan bli inkallade och bli tvungna att offra sina liv. Och då uppstår nya problem i självbilden hos män. Från att i Yossarians värld ha kunnat utnyttja kvinnor (vilket i sig inte var berättigat, men kanske sågs som berättigat), till att inse att både könen ska existera lika villkor.

Om det är något som boken visar så är det krigsförloppets brutalitet, inte bara genom att människor dör, men också hur moralen förvrängs. Krig förändrar människor. Krig förändrar bilden av vad som är fel, eftersom man tillåts göra saker som aldrig annars är tillåtna. Våldet blir så pass normaliserat att man kanske inte längre rannsakar ens handlingar. Just detta visas speciellt i ett kapitel, "Den eviga staden", där Yossarian vandrar genom gatorna i Rom och ser elände efter elände, vilket återspeglas i en mörk och obehaglig Kafka-liknande atmosfär.

Boken i sig är väldigt absurd i såväl handling som dialog, vilket kanske är ett sätt att återspegla krigets absurda dimension. I vissa lägen är den alltför långrandig, men Heller vet vad han gör. Allting vävs förr eller senare samman, varenda liten detalj. Och det är välskrivet. Men framförallt är det hyllning till rätten att få bestämma över sitt liv.

Betyg 3

Jag brukar hävda att inget liknar Liftarens guide till galaxen men Moment 22 går faktiskt i samma stil. Det är dock inte alls lika bra.

Heller blandar många karaktärer och låter ologiken flöda. Det blir ett virrvarr av dråpligheter och dialoger fulla av negationer. Det finns några geniala stycken men som helhet är det tungläst. Att beskriva ett paradoxalt läge med uttrycket "moment 22" känns som en modern efterkonstruktion.

Betyg 3