Hihi, rolig... Bör läsas, och inte bara av tjejer utan även av killar.. Så kanske de förstår...

Betyg 4

Mycket rolig och läsvärd bok. Kanske nästan lite väl "stel", men ändå kul. Det är intressant med omvända begrepp, och man blir ju arg, på samma sätt som man blir arg över kvinnans ställning i dagens samhälle. Bör nog läsas av både män och kvinnor, ger en tankeställare.

Betyg 3

En väldigt speciell bok som jag är glad att jag till slut fick tag i. Handlingen utspelar sig i tvärtomlandet Egalia som känns så totalt isolerat och efterblivet att det omöjligt kan ha varit i kontakt med normal civilisation.
Först lägger man märket till skillnader i detaljerna (och språket). Saker som kvinnornas namn (Maj, Liv, Gro, Gerd, Rut) respektive männens (Petronius, Mirabello, Syprian, Baldrian, Amandus Amandadotter) och uttryck som "dam gud", "dam" istället för "man" när man talar allmänt och "horkar" (jämför med horor).
Det var ett bra sätt att få en att lägga märket till saker som man annars är så van vid och inte tänker på. Men det hindrar inte boken från att innehålla rejäla brister: Som en rent skönlitterär bok är den väldigt tråkig och har egentligen ingen riktig handling. Huvudrollen Petronius och hans uppväxt använder Brantenberg enbart till att försätta honom i olika situationer där han som man blir utsatt och förnedrad.

Den intressantaste delen är i varje fall när Brantenberg för en stund lämnar den tillgjorda handlingen och diskuterar vad boken egentligen handlar om; hur man i politiken och genom historien konstruerat ett samhälle där könsdiskrimineringen utgör en av grundpelarna.

Flera saker som Brantenberg tar upp känns för överdrivet som svendomsbalen, en tillställning där de unga pojkarna säljer sig till kvinnorna i hopp om det så kallade "faderskapsbeskyddet" (ungefär detsamma som äktenskap), menstruationspelen (det största idrottsevenemanget) och registret över män som använder p-piller. Visst är det roligt, men jag kan inte direkt relatera till något i mitt liv, vilket jag trodde var själva meningen.
Mina ifrågasättningar blev på sätt och vis bemötta när Petronius skriver en bok som är identisk med den man läser (bara det att männen har makten) och bemöts av medierna som allt annat än trovärdig.

Betyg 4

Lite ironiskt rolig, man får sig en tankeställare över hur det kunde vara.

Betyg 3

Den här boken var mer till för att sätta fingret på aktuellt samhällsproblem, än att vara stor litteratur. Men den är ändå ätt rolig att läsa...

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag har alltid tycks att Egalias döttrar har verkat lite billig, på det sättet att det känns som lättköpta poäng att spegelvända världen för att få fram sitt budskap. Jag måste dock erkänna att boken både är bättre och mer tankeväckande än jag trodde om den - det är inte så mycket det som redan baksidetexten utlovar om pehå:n som gör intryck som det andra: ord som herken, jungherr, dam (istället för man, första gången trodde jag att de hade skrivit fel - så dum är man uppenbarligen). Värst av allt är nog at tupptäcka sin egen benägenhet att förutsätta att varje breskriver person - direktören, chauffören, chermonimästaren - är män, så länge inte motsatsen poängteras.

Bokens första del skulle jag, med de könsroller som inverteras där, placera till 40-50-tal. I den senare delen tror jag att det snarare är 70-talet som man nosar på, vilket känns mer spännande (i jämförelse med att första delen känns lite väl plump innan man placerat den till rätt (?) tidsålder). Synd att boken skrevs redan -77, så att den inte sträcker sig fram hela vägen till nutid.

Betyg 4

Boken visar verkligen hur galet det är när ett kön har makten i ett samhälle, precis som det ju är idag bara att det är männen som har makten. Även fast jag har läst ganska mycket feministisk litteratur förr tog den upp flera problem som jag inte tänkt på förr. Dessutom var den ju rätt rolig. Huvudkaraktären Petronius var underbar.
Det var ingen bok jag absolut inte kunde lägga ifrån mig, men helt klart en unik läsupplevelse!

Boken passar både killar och tjejer.

Betyg 4

I Egalia råder fred och fruktbarhet. Det är kvinnan som är det starka könet, ett självklart faktum, eftersom det är kvinnan som kan få barn - medan mannen ses endast som en producent av sperma. Eftersom mannen är det svaga könet indikeras att han också är mindre värd. I detta perspektiv är kvinnan förmer än mannen på alla områden. Sålunda är varje pojkes önskan att få faderskapsskydd av sin kvinna. Att mannen ska gå hemma med barnen är självklart. Det är ju kvinnan som jobbar - och vem skulle ta hand om barnen annars? De män som trotsar de rådande normerna döms ut som känslokalla och egoistiska. I led med denna manssyn tycker kvinnorna sig ha rätt att roa sig efter jobbet, ragga upp yngre pojkar på krogar och förvänta sig ett rejält mål mat när de kommer hem. Det återstår för mannen att pryda sig för att tilltala kvinnorna. Den viktigaste symbolen av dem alla är förstås penishållaren. Denna är utformad att stå rakt upp (eftersom hängande penisar är lite äckligt och visar på oengemang). Penishållaren är självklart inget bekvämt, men den betyder mycket för mannens antagna potens och männen ägnar mycket tid åt att pryda sig själva.

Vi följer pojken Petronius som växer upp i staden Egalsund. Hans mor och far är lyckligt gifta. Modern är självklart affärskvinna medan fadern tar hand om hemmet. Han är en vacker karl som gärna pysslar med sitt yttre och strävar efter att tillfredställa Petronius mor. Han fasar för att bli utbytt mot ett yngre alternativ och förtränger sina drömmar om att syssla med teknik (vilket egentligen är hans gebit). Petronius har till skillnad från sin far inget tilltalande yttre. Av detta skäl blir pressen från omgivningen att han ska få faderskapsskydd ännu hårdare. Ingen vill att Petronius slutar som en gammal herke, ogift och utan barn. Petronius själv har en föreställning om hur den perfekta kvinnan ska störta in i hans liv och rädda honom från honom själv. Samtidigt har han också yrkesambitioner. Petronius vill bli sjökvinna! Men detta tycks omöjligt - det hörs ju på själva yrkesnamnet hur orimligt detta skulle vara. Men Petronius mamma som är inflytesrik, ser dock till att sonen får praktisera på ett fartyg. Detta trots att kapten som kvinnoskap protesterar. Det finns inga dykardräkter för män och dessutom är kvinnor svaga för mansfolk. Man kan inte förvänta sig att besättningen ska kunna tygla sin lust efter pojke efter flera veckor till sjöss.

När Petronius drömmar rasar går han i protest med i en maskuliniströrelse som strävar efter jämlikhet i samhället. Gruppens medlemmar vill förändra samhällets villkor, så att även männen får komma till tals. Den slutliga protesten blir förstås att bränna penishållaren!

"Egelias döttrar" är en kultbok från 1977 skriven av Gerd Brantenberg och översatt av Ebba Witt-Brattström. När boken kom ut lästes den framför allt i feministkretsar och ansågs vara en komisk satir över samhällets könsnormer. Idag har boken ett antal år på nacken, vilket märks framför allt i den extrema kontrasteringen mellan de arbetande mammorna och de hemmavarande fädrarna. Men författaren plockar fortfarande poäng, framför allt genom den språkliga form som hon valt att berätta på, för att belysa hur ett motsvarande matriarkat skulle se ut. Istället för "man" används ordet "dam" (detsamma gäller t ex som uttrycket "Dam Gud!". Alla yrken står i kvinnoform. Vi möter sjökvinnor och brandkvinnor. Denna språkliga kontrast är mer upplysande än hela historien sammantaget. Vårt språk har till större delen manlig utformning - att läsa motsvarande, fast i kvinnlig form, känns lite som att ha på sig kläderna bakochfram. Exakt hur mycket värdering man ska lägga i detta - är tveksamt, men att vårt språk är utformat med manliga förtecken är uppenbart. Denna historia är tillspetsad å det grövsta. Kvinnorna är som de allra mansgrisigaste män du kan föreställa dig. Männen å andra sidan beskrivs på ett nyanserat och empatiskt sätt. Ett par kapitel in i boken började jag bli irriterad på männens oförtagsamhet. Varför gör dom inget? Hur kan dom vara nöjda med att situationen ser ut så där? Vad är det med kvinnorna som tycker sig vara mer värda än mannen, hur kan dom egentligen förvänta sig att mannen ska vilja ha sex efter att ha tagit hand om barnen och hemmet en hel dag? Finns det ingen hänsyn? Män är faktiskt inte objekt!

Så vänder vi på situationen och ser verkligheten som den faktiskt är. Kvinnor är inte heller objekt! Det är svårt att vara i minoritet när man kämpar för existensberättigande, oavsett om det är i hemmet eller på jobbet - och oavsett kön. Många egenskaper som vi upplever är typiskt manliga/kvinnliga är socialt betingade. Om man behandlar en individ som om hon/han är mindre värd - kommer individen med all sannolikhet också bete sig som om detta antagande stämmer. Somliga egenskaper som fysisk styrka vs förmågan att föda barn - är odiskutabla. Det är vilket värde vi tillskriver dessa egenskaper som har betydelse. När jag hör någon säga "Jamen, det går ju inte att ändra - det är så verkligheten ser ut" blir jag irriterad. Vi kan omforma våra tankemönster, våra värderingar och våran syn på varandra. "Eglias döttrar" är en intressant bok som inte i första hand är feministisk - utan satirisk. Den vänder in och ut på våra fördomsfulla inställningar och visar oss "verkligheten" sedd i en skrattspegel. Betyget blir en fyra.

Betyg 4