Intressant roman som utspelar sig i min barndoms stad, Falköping. Kul att känna igen platserna som beskrivs i boken. Jag är dock 10 år äldre än Ronnie och därmed ytterligare något år äldre än huvudpersonerna i boken och känner inte helt igen mig i deras Falköping, annat än rent georgrafiskt. Det är en mörk berättelse som utspelar sig om en framtid utan hopp i en svensk småstad. Helt okej, men hade den inte utspelat sig i min gamla hemstad hade den inte varit lika intressant för min del.

Betyg 3

Jag läste boken "Vi som aldrig sa hora" för ca 1 mån sen. Fick låna den av min pojkväns syster, den var mkt bra tyckte jag.
Jag kände inte igen mig riktigt i Falköping, men handlingen var spännande och man lider nästan med karaktärerna i boken också. Men den var helt okej bok!

Betyg 3

"Vi som höll deras hår när de kräktes. Vi som aldrig sa hora. Vi är också de som aldrig blir deras."

Jag har alltid funderat över varför killar och tjejer alltid vill ha den som inte vill ha dem och varför det alltid heter att ingen vill ha mig bara för att den och den inte är intresserade.

Ronnie Sandahl verkar inte ha den insikten i bakhuvudet när han skriver sin roman, en snyfthistoria om en tonårskärlek och tjejkompisar från en annan liga som för alltid bara är kompisar, en roman som gärna får gå hand i hand med filmen Farväl Falkenberg. Ett tag trodde jag att det var den här boken som filmens manus byggde på, men såg sen på nätet att mina misstankar inte stämde. De gav mig i alla fall samma känsla. Min åsikt: skippa boken, även om den är snabb- och lättläst.

Betyg 1

Överreklamerad

Betyg 2

Jag verkar visst vara den ända som tyckte att boken var bra.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Gud vad jag älskar boken, läst den flera gånger. Tycker att den är.. fin på något sätt. Blir ledsen av den men endå inte. Det är en toppen bok!

Betyg 5

"Vi som höll deras hår när de kräktes
Vi som aldrig sa hora
Vi är också de som aldrig blev deras."

"Femton år och stum över insikten att det i verkligheten aldrig är några kyssar på slutet. Luften var hög och klar men kall när Hannes tänkte: Inget kan någonsin bli värre.
Han hade ännu inte träffat Wilma."

Nu är Hannes 20 och har nyss kommit tillbaka till Falköping från en misslyckad och ensam tid i Stockholm. Dit for han för att glömma Wilma. I småstaden är allt sig likt, det är som om han aldrig varit borta. Krille är lika tjock, Frippe lika stöddig och Stig säger fortfarande ingenting. Ikväll är det samma förfest, samma meningslösa prat, samma drickande innan de går till samma uteställe som varje helg. Wilmas skugga hänger tung över dem men Hannes anar ännu inte vidden av det svek som han utsatts för.
I morgon ska ingenting vara sig likt.

I baksidestexten står det att boken är en "hård och romantisk skildring av hur det är att var ung i en småstad". Det låter motsägelsefullt men är på pricken. Men här är det killarna som är romantiska under den hårda ytan. Flickorna är bara hårda... Killarna försöker bli de nya moderna männen som man talar om, men misslyckas. För flickorna vill ha den gamla typen av män, de som inte frågar och inte ser sig om.

Jag är inte så förtjust i ungdomsskildringar längre, sex, fylla och bråk. Jag är liksom inte rätt målgrupp. Men det här är en fantastisk bok, sällan har väl unga killars utsatthet och ensamhet skildrats bättre. Alla vi som sett hur de trevliga flickor vi varit intresserade av och respekterat slänger sig i armarna på snusande och oljedoftande mansgrisar vet precis hur det är. Vi vet också hur det känns att stå ensam under sista dansen och hur kallt det är när man går ensam hem i natten. Ronnie Sandahl vet det också och kan sätta ord på det. Språket är korthugget, beskt som omogna slånbär men glödande i sin tydlighet. Boken borde ingå i litteraturundervisningen i skolan. Eller kanske i biologin... Bara läs den!

Betyg 5