Florence ställde sig mitt i cirkeln av vita stenar. Eftersom hon hade hört talas om magiska cirklar visste hon precis hur hon skulle göra. Hon sträckte armarna mot den blå himlen, där vita moln dansade fram, och ropade: "Kom, George! Jag vill att du kommer hit!"
Och George kom. Varje gång Florence bad honom kom han, tyst och leende, ivrig att få sällskap. Men mycket snart förändrades han. George krävde mer, han ville följa Florence överallt. Han ville vara med henne under hela ondskans år ...