Gilgamesheposet betraktas idag som världens äldsta bevarade litterära verk. Eposet består av ett flertal till varandra fogade berättelse varav de äldsta dateras till 2000-talet före Kristus och de kretsar alla kring Kung Gilgamesh, hans liv och öde.

Att Kung Gilgamesh verkligen existerat är man idag i stort eniga om och uppfattningen är att han var kung i Uruk (en av världens äldsta kända städer) i Babylonien (nuvarande Irak). Kring år 2700 eller 2800 före Kristus.

Att uppfatta Gilgamesheposet, vars ursprungliga titel var ”Han som såg djupet” som ett sanningsdokument vore dock ett misstag. Kung Gilgamesh beskrivs i detta poem som två tredjedelar gud och en tredjedel människa och hans äventyr kan beskrivas som varandes av fantastisk natur.

Ovanligt för verk från denna tid är att Gilgamesheposet har en namngiven författare, Shin-egu-unnini, och vi får genom dennes ord följa berättelsen om Kung Gilgamesh liv och utveckling.

I sin ungdom är han högmodig, hänsynslös och ärelysten och han terroriserar sitt folk, något som får till följd att gudarna beslutar sig för att ingripa. För att tämja kungen skapar de Enkidu, ett slags primitiv och obefläckad urmänniska, vilken i eposets inledning civiliseras och blir till Kung Gilgamesh vän och följeslagare.

Efter allehanda äventyr beslutar Ishtar, kärleksgudinnan i den mesopotamiska mytologin, att låta Enkidu dö. Gilgamesh fylls av sorg och genom vännens död kommer han till insikt om livets förgänglighet och faktumet att han själv en dag skall dö. Han ger sig ut på ett sökande efter evigt liv men tvingas ge upp och i stället ompröva sin inställning till livet.

I Gilgamesheposet kan vi bland mycket annat läsa om Edens lustgård och syndafloden, berättelser vilka långt senare kom att fogas till judarnas Torah, det vill säga Gamla Testamentet (Första Mosebok/Genesis). Vi får stifta bekantskap med Utnapishtim, Noas motsvarighet i den mesopotamiska mytologin, vilken likt Noa får i uppdrag att bygga en båt för att rädda människan och djuren undan den stundande syndafloden. Till skillnad från Noa får Utnapishtim evigt liv och möter senare, under dennes sökande efter evigt liv, Kung Gilgamesh.

I Gilgamesheposet förekommer en lång rad hänvisningar till den mesopotamiska mytologin. En mytologi vilken kan sägas innefatta de religiösa föreställningar vilka var rådande i det forntida Assyrien, Babylonien och Sumer.

Den mesopotamiska mytologin var en polyteistisk antropomorf religion, d.v.s. en religion med flera människoliknande gudar och gudinnor och central i denna mytologi är dess skapelseberättelse, Enuma Elish, vilken beskriver världens och människornas uppkomst utifrån två urtidsgudar, Apsu och Tiamat.

I mångt och mycket kan Gilgamesheposet sägas handla om vårt förhållningssätt till livet och vår vetskap om att vi alla, en dag, skall möta döden och där blir, vid en läsning av detta poem, uppenbart hur litet vi som människor förändrats på 3500 år.

I Gilgamesheposet är det egenskaper som självbehärskning, ödmjukhet och eftertänksamhet som förklaras eftersträvansvärda och där finns i eposet tydliga spår av den etik vilken stoicismen långt senare skulle komma att göra till sin.

Oaktat ett stort antal fynd, varav de elva lertavlor man fann vid utgrävningen av Assurbanipals bibliotek (världens äldsta kända bibliotek) anses vara det mest betydelsefulla, saknas beklagligt nog fortfarande delar av detta verk något som dock, vilket bör betonas, inte förtar läsupplevelsen.

När nu, för första gången, en i stort komplett utgåva finns tillgänglig på svenska språket (Natur & Kultur) och dessutom i en prisvärd pocketutgåva, finns där icke längre någon ursäkt för den intresserade, att undvika ett studium av detta verk.

Den aktuella utgåvan bjuder, vid sidan av poemtexten, bland mycket annat en utförlig och för förståelsen nödvändig notapparat samt till detta en omfattande kommentardel med information kring verkets innebörd, historik och inflytande över senare litteratur, såsom Bibeln, Koranen, Iliaden & Odyséen, ”Tusen och en natt” m.fl. och för den litteraturhistoriskt intresserade är denna utgåva att betrakta som en smärre guldgruva.

Betyg 4

Jag försökte verkligen läsa den eftersom jag läst om den. Men även översatt till svenska och tryckt på papper, var den lika tung som om den var skriven med originalets kilskrift på tunga lertavlor.
Kanske nåt för fantasy-nördarna istället?
Men hur som helst, bara att få ana en doft av forntid, gör den värd att köpa; åtminstone som billig pocketbok.

Eposet är ovärdeligt ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, men också förvånansvärt okomplicerat och lätt att ta till sig. Till skillnad från många andra verk av den här digniteten slapp jag kämpa för att ta mig igenom det, trots att det var en nödvändig läxuppgift var det även en njutbar läsupplevelse.

Betyg 4