En ganska detaljerad biografi över Alva Myrdal, och hennes livsverk beskrivet med utgångspunkt från hennes och hennes man Gunnars brevkorrespondans. Stundtals väldigt intressant, med bra analyser av författeren, särskilt i de avsnitt som handlar om Myrdals feminism. Men där ligger ju också Hirdmans specialkompetens.
Annars tycker jag att de övriga delarna av Alva Myrdals engagemang - tex tiden som ambassadör i Indien och hennes roll som medlare i nedrustningssamtal mellan USA och Sovjet - hastas över alltför summariskt. Beror detta på att Alva och Gunnar skrev färre brev under den tiden? Eller är författaren inte intresserad av dessa frågor?

Dessutom vill jag tillägga att perioden då de unga tu (på 1920-talet) kurtiserade varandra med sina oändliga brev, tillåts ta för mycket plats och blev på gränsen till snaskigt. Hopplöst tråkigt i början (eftersom Hirdman valt en kronologisk presentation).

Betyg 3

Har nyss läst ut Hirdmans bok Det tänkande hjärtat
om Alva Myrdal

och det är en lysande bok
Hirdman skriver personligt men ändå vetenskapligt objektivt
och vederhäftig,
och hon väjer varken för svåra händelser eller för mindre smickrande drag hos Alva.
Egentligen är väl syftet att hålla sig till Alva, feminismen och förhållandet till mannen - "middagsgästen" -
men samtidigt får författaren med så mycket om hennes gärning, hennes tänkande och
det yttre livet under hennes livstid att en helhetsväv skapas.
Trådarna är i många färger och de vävs i olika mönster - Alva som mor, som hustru, som ambassadör i Indien,
som författare, som riksdagskvinna, som nedrustningsexpert osv
Alva är ständigt klar över var hon står och hon är radikal, mycket radikal
Saker hon tar upp, t.ex kommersialismen som ett hot mot människors behov bl.a. är nog så aktuella idag,
liksom hennes analyser och resonemang om en mängd olika saker. Klarare och klarare brinner hon.
Mannen Gunnar däremot framstår som en konservativ, konstant bedragande, gnällig och begränsande gubbe i förhållande till henne
Min bild av Alva, upptäckte jag, var djupt färgad av sonen Jans böcker om sin barndom och mor.
Denna bild är nu helt omvärderad och jag känner mig mycket mer nyfiken på denna kvinna
och jag undrar hur sonen Jan känner sig?
Att i bokform skriva ned en person har blivit allt vanligare,
men jag undrar om det är en bra väg att gå.
Boken får ett eget liv, du kan aldrig veta vilket genomslag den får, var den tar vägen och vilka följder den får.
Önskar mig försiktighet i dessa sammanhang

Betyg 5