Alfons ska sova, men kan inte. Han snälla pappa kommer med vatten, nalle, potta, läser sagor och springer fram och tillbaks.


I denna första bok om Alfons är han blott fyra år och är som jag antar fyraåringar kan vara. Det är igenkänningsfaktorn som är drivkraften i denna bok. Och ett gulligt slut gör denna lilla bagatell läsvärd även för något äldre.
Men Alfonsdebuten tillhör definitivt inte en av mina favoriter. Den hamnar under medlet.

Betyg 3

En bra bok. Gillar Alfons Åberg

Betyg 3

Redan i första boken om Alfons handlar det om igenkänningsfaktor. Alfons vill inte sova utan trilskas med sin pappa tills han är helt utarbetad. Söt historia

Det är kväll. Alfons Åberg ska sova. Men han vill inte. Pappa läser en saga för honom. Men Alfons vill inte sova. Då kommer Alfons på att han glömt borsta tänderna. Alfons ropar och pappa kommer genast med tandborsten. Sedan behöver han dricka. Men då råkar han spilla i sängen. Pappa måste genast torka upp och byta lakan. Sedan har vi då det med lejonet i garderoben. Små barn brukar oftast få för sig att det bor något läskigt hos dem bara för att det blivit mörkt. Pappa måste genast leta. Slutligen så blir pappa så trött att han somnar på golvet. Det ser bra komiskt ut. Och säkert också någon som känner igen sig där. Just det med att få läsaren att känna igen är just det som kännetecknar den här berättelsen. Förresten Gunillas allra första om Alfons. Att den pojken skulle bli en succé med en hel drös berättelser var det väl ingen som trodde då? Eller gjorde de det?

Betyg 5