En underbart glädjefylld och sorgsen bok om författarens sökande efter vem hans mor igentligen var. Författaren trodde att han kände sin mor, men efter hennes död upptäckte han att det inte var mycket som han kände till. Vilka tankar hade hon och hur kände hon det när hon kom till ett nytt land, att inte kunn a språket, där kulturen och maten var en annan än den hon var van vid. Skildingen av hur syskonen tar han om modern under hennes sista tid i livet blir man lycklig av, den är så vacker. Läs denna bok.

Betyg 5

Detta är inte en roman, snarare ett detaljerat reportage från en dödsbädd, med inslag av hågkomster. Emotionellt jobbigt att läsa om den långdragna dödsprocessen. Rörande var skildringen av moderns besök i Stockholm, försöken att lära sig skriva. Återbesöken i byn. Hon förlorade Språk, Vänner och Barnens förståelse med inflyttningen till Sverige.

Betyg 3

En levnadsbeskrivning och en kärleksförklaring. Tätt intill dagarna sitter Mustafa Can tillsammans med sin familj vid sin mors sida, ser hennes dödskamp. Han försöker få henne att berätta om sitt liv, vad hon tänkt, haft för drömmar och vad hon sett från sitt köksfönster. Han vill få en bild av sin mor, som han älskar högt, men egentligen inte vet så mycket om. En kvinna från Kurdistan, som fött 15 barn, varav sju dog i späd ålder på grund av fattigdom. Hennes gudstro som aldrig svek, trots fattigdom, sorg, hårt arbete och sjukdomar. Utvandringen till Sverige, allt det nya. Tryggheten som fanns här i Sverige, kontra längtan tillbaka till gemenskapen hemma i byn. Gullu var en kvinna som levde för sina barn, de var hennes liv.
Författaren tar oss med på en resa bakåt i tiden, samtidigt som vi följer hans mors sista månader.Det är naturligt för barnen att ta hand om sin mor, eftersom hon har tagit hand om dem.Men när Mustafa vill hjälpa henne med toalettbesöken, går hon inte med på det. Anledningen är, att hon är en gammaldags kvinna som tycker att mannen ska vårda grödan på åkern och kvinnan ska vårda familjen. Mustafa förklarar för henne att han inte har någon åker att bruka, den enda grödan han bryr sig om att vårda är henne. Hennes svar blir "så du liknar din mor vid en gröda"
Det är en berättelse om hans mor, men även om honom själv. Frågorna han har, kanske får vi svaren. Han beskriver sin mor tydligt, hon var en sällsam människa i denna värld." Hon kunde fylla ett helt rum med sin blotta närvaro", som hennes syster Wahida uttryckte sig.

Mustafas far beskriver beskriver sin saknad efter sin fru. "Jag förmår bära saknaden efter er mor endast en timme i taget" Han berättar också att han ångrar utvandringen, att han drev släkten ur landet. Det var tänkt att de skulle återvända, men barnen rotade sig i Sverige. Han hamnade mittemellan två kulturer.
Mustafa skriver vackert och fängslande. Jag önskade att boken inte skulle ta slut. Hans mor var en intressant kvinna och jag tror att Mustafa också är det, hans ord "jag älskar dig, du har varit ljuset i mitt liv", riktade till hans mor , hugger tag i hjärtat. Hon var lycklig som hade en sådan son. Hennes repliker på hans frågor, var ofta fyllda med humor och allvar. Jag förstår att han saknar sin mor.

Betyg 5

I mina ögon är detta främst en bok om utvandringen. Gulli Can är en av de många kvinnor som lämnat sitt hem och på gott och ont skapat ett nytt liv i ett främmande land. Mest för sina barn, för att hon alltid förblev en främling. Boken är skriven med så mycket kärlek som väger upp all sorg i Gullis liv.

Betyg 4