En oförglömlig resa genom USA på cykel för att hämta hem sin syster. Man får vara med om många händelser och möta flera olika personligheter från de riktigt goda till de riktigt onda.

Betyg 4

En trevlig bok, med vackert omslag...

Betyg 3

Man får i boken vara med om en originell rese genom USA.

Betyg 3

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty är en bok som jag hittade bland utrangerade böcker på Vålbergs bibliotek. Jag tycker det är kul att botanisera bland böckerna som biblioteket skänker till vem som helst som vill ha dem. Det är förståeligt att biblioteket inte kan spara alla böcker, för då finns det inte utrymme att ta in nya.

Vad som fick mig att ta hem just den här boken minns jag inte. Men nu har den funnits i mitt hem ett tag, så det var dags att plocka fram den.

Någon större läsupplevelse blev det dock inte. Cyklandet över en stor del av Amerika kändes inte särskilt intressant för mig. Författaren berättar noga vilka vägar Smithy tar sig fram på och vilken ort han passerar. Jag undrar om det ens är intressant för amerikanska läsare. Fast jag är förstås inte amerikan.

Vi får även lära känna en rullstolsburen kvinna i Smithys hemstad. De har känt varandra hela livet och hon älskar Smithy. Ja, hon har nog gjort det hela livet, men han har alltid stött bort henne. Under cykelfärden tänker Smithy allt mer på henne och samtalar med henne på telefon flera gånger.

Även den bortgångna systern spelar en stor del i boken genom Smithys tankar om henne. Han är historiens berättare och vi får genom honom veta mycket om de stora problem familjen haft med en dotter och syster vars psykiska sjukdom när som helst kan blomma ut.

Målet för cykelfärden är en begravningsbyrå, där Smithys syster Bethanys stoft förvaras. Till slut kommer han äntligen fram. Karin Boye skrev: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd." Men vägen i just den här romanen var alltför lång.

Betyg 2