Sundströms version av Arvid Stjärnbloms och Lydia Stilles hopplösa relation, är vad man kan förvänta sig. Självklart når den inte upp ens i närheten av Den Allvarsamma Leken, då Sundström inte kommer i närheten av Söderbergs språk och förmåga att beskriva miljöer och relationer. Ändå är det en bra bok, språket är på intet sätt dåligt och handlingen är intressant. Även fast Lydias liv och handlingar säkert inte är som Söderberg hade tänkt sig det, är det ändå intressant med en tolkning utifrån den andras perspektiv.
Ett minus är att berättelserna inte utspelar sig under samma tid, För Lydia utspelar sig på 50-talet, och personligen hade jag föredragit att den utspelade sig i samma tid som Den Allvarsamma Leken.