Av någon anledning identifierar jag mig med huvudpersonen på ett sällsynt sätt. Det är en intressant livshistoria som verkligen går mot strömmen. En annorlunda aspekt i historien är att huvudpersonen längtar till slutet utan rädsla och med full tillit. Per Nilsson skriver på ett enkelt och underhållande sätt.

Betyg 5

En välutformad huvudkaraktär som jag fann det lätt att relatera till, fast vi är väldigt olika till sättet. jag tyckte om att eftersom huvudkaraktären blev yngre blev även hans sinne yngre. Jag gillade att han refererade till sina "kompisar" i Stockholm som indianer. De framställdes liksom som ett gäng människor som krigade för människan.

Jag gillade Nils/Emil/Vad-du-än-vill-kalla-honom rättframhet och att han var så orädd, men också att han var så tillfreds med att veta att han någon gång i sitt liv skulle få komma hem till mamma. Det var i och för sig lite skumt men också häftigt att han var nöjd med det.
Dock fanns det ingen riktig wow-faktor i boken så den får en trea.

Betyg 3