Av ögonvittnena till förintelsen, förövare och offer, finns inte många kvar. De böcker om förintelsen som utgetts under senare 90-tal och framåt skiljer sig inte grovt från tidigare utgivningar, men perspektivet har ändrats. Det har blivit vidare och försöker inte längre förklara förintelsens skeende med enbart ekonomiska, historiska, kulturella, nationalistiska eller teologiska motiv, utan på ett sätt som kombinerar alla aspekter (och kan upplevas mer objektivt än tidigare forskning men också kallare och opersonligare). Efter kommunismens fall blev fler källor rörande förintelsen och det sovjetiska befriandet av Auschwitz officiellt publicerade. Litteraturen kring förintelsen under första delen av 90-talet koncentrerades kring "Hitlers willing executers" som utgjorde en ganska radikal syn på tyskarna som aktiva mördare och ersatte den tidigare inställningen att förintelsen fungerade som ett maskineri - där varje nazist bara var en liten kugge i hjulet. Men flera författare, bland annat författaren till denna bok har försökt fånga upp de "tysta" källorna.
Tyskar som var nazister och efter kriget återgick till gamla positioner utan att berätta om sin bakgrund - men som nu när de inte längre har något att förlora, äntligen öppnar minnesarkiven får göra sina röster hörda. Detta får som resultat att det radikalt goda - onda, bleknar till något svårdefinierat grått. Det blir med ens både lättare och svårare att förstå förintelsens konsekvenser.
Många böcker kring förintelsen som ges ut idag av judiska forskare är milt polemiska. I dessa finns ett litet frö av förklaring till Israels bildning bakom varje ord om förintelsen. Den inställningen är i högsta grad subjektiv och jag föredrar de böcker som skrivits av författare - opåverkade av det politiska läget i Israel idag - oavsett om de är judiska eller ej. Laurence Rees är en sådan författare.
Och "Auschwitz" av nämnda författare är idag en av de bästa böckerna om förintelsen som finns att läsa. Författaren är journalist/historiker och står även bakom den framgångsrika serien "Auschwitz" som BBC producerade för något år sedan. Denna bok kan ses som en sammanfattning av serien, en utveckling och ett oerhört betydelsefullt tidsdokument.
Boken är analyserande men författaren tycks ha fingertoppskänsla för att inte göra några onödiga teoretiska utvikningar. Rees låter källorna själva komma till tals och varje källa redovisas noggrant (något som faktiskt är ovanligt i alla böcker om förintelsen). Jag upplever boken vara nära nog redigering av samtal och intryck från den nazistiska tiden vilket självklart skapar en personlig relation till förintelsen, för läsaren. Boken berör, samtidigt som den inte förlorar sig i långa beskrivningar av skeenden eller känslor, utan hela tiden driver läsaren vidare att läsa mer och förstå. Rees fantastiska insats med denna bok är hans förmåga att åskådliggöra vanliga människors upplevelse av nazismen - utan att för den delen glömma den teoretiska bakgrunden eller redovisning av fakta.
Det är ett faktum att förintelsens ögonvittnen snart kommer vara döda. Men minnet av dem får aldrig blekna och Rees bok är en sådan bok som håller minnet klarsynt. Förintelsen blir inte historia - den blir en angelägenhet för dig och mig här - och nu. Av detta skäl och självklart också för författarens strålande språk och berättarkraft ger jag boken en stark femma i betyg. Jag överväger en jordgubbe!