Det här är första boken om Tarzan vilken gett upphov till många filmer, serier och annat. Burroughs skrev 41 uppföljare till Tarzan.
Boken har två tydliga genrer/teman. Den första är äventyr, där det konstant dyker upp nya faror: Tarzan dödar en apa, Tarzan räddar nån, Tarzan dödar ett vildsvin, Tarzan räddar samma person igen, kannibalstam ränner omkring och dödar, kannibalerna kidnappar nån, Tarzan räddar honom och Jane räddar han från att bli uppäten av ett lejon, bortrövad av jätteapa, brinna upp i en ring av eld...
Den andra genren kan beskrivas som den manliga motsvarigheten till tantsnusk – gubbsnusk. Varje gång Burroughs ska beskriva någons utseende tar han till med frånstötande uttryck tex "som en grekisk gud" och "musklerna som spände sig under den solbrända huden" (den sista användes minst 15 gånger genom hela boken, dels när Jane talar med franska armén). Så fort Jane och Tarzan är tillsammans eller tänker på varandra får man läsa slibbiga formuleringar som Burroughs verkar ha fått för sig är hur man trovärdigt gestaltar djup kärlek.
Sen finns även den "genomtänkta" plotten om att Tarzan är nån slags lord och har rätt till ett stort arv, men som Janes friare nu har.
Och som om det inte räckte med sugig story och berättande så är den dessutom fullproppad med rasism.
Enjoy

Betyg 1