Carolus Rex

Carolus Rex var mitt namn. Det var jag.
Karl XII fick jag heta efter långa släktleds räkning.
Född i purpur 1682, skjuten till döds av en kulknapp avlossad från egna led.
Kronan satte jag själv på mitt huvud.
På väg till kröningsceremonin föll den i gatans smuts.
Jag behövde den inte. Jag var 15 år gammal och smord av Herren.
Om än finlemmad och smalaxlad var jag stark i beslut.
Jag var suverän.
Jag sände fler undersåtar i döden än någon annan europeisk regent.
Alla lydde mina påbud.
Jag vet vad de sa om mig: krigarkung.
I början gick jag segrande ur striderna. Mot slutet led jag enbart förluster.
Det påstås att jag jagade björn med större iver än kvinnor.
Ingen kvinna väckte mitt begär.
Därom talar jag icke.
Jag fick aldrig en son.
Till slut måste sanningen fram.
Många säger att de funnit den.
Många har i efterhand trott sig se skeendet.
Finn här från min egen penna vad jag gjorde, det jag byggde, det jag ödelade.
Detta är min egen historia.
Sådan var jag.

Få svenska kungar har avporträtterats i ord och bild i så hög grad som Karl XII. Man har spekulerat kring, tolkat och omvärderat krigarkonungen.
Ändå förblir han en gåta. Vilka var hans drivkrafter? Hur såg han på sin roll? Varför gifte han sig aldrig?
I Ernst Brunners magnifika levnadsskildring kommer kungen äntligen själv till tals och vi kommer honom närmare.

Medelbetyg: 2 (2 röster)