För att undfly en jägare springer elefanten Babar i vild panik och stannar inte förrän han kommer fram till en stad. Förundrad över storleken och vad människan har skapat vandrar han runt tills han träffar den snälla damen. Hon förbarmar sig över honom och ger honom sin plånbok med vilken han kan köpa sig en kostym och en bil. Den snälla damen skämmer bort honom och han börjar vänja sig vid att leva som en människa.

Babar, skriven av fransmannen Brunhoff, är ungefär samtida med första boken om Nicke Nyfiken - av tyskan Rey. De har likheter på så sätt att ett djur tas från Afrikas djungler och hamnar i människans urbaniserade tillvaro. Men där Rey helt och hållet förskönar apan Nickes kidnappning och acklimatisering till människovärlden har Brunhoff en något mer nyanserad bild av det. Babar blir jagad av en elak jägare (där Nicke blir bortförd av en snäll man i en gul hatt) och väljer själv att lära sig det mänskliga. När han till slut väljer att återvända till djungeln, för det är där han hör hemma - ses detta som en självklarhet. I Nicke Nyfiken är det självklara att Nicke trivs bäst på Zoo mitt i staden.

Brunhoff, tycker jag, visar något mer respekt för djuren och dess rätt att leva sitt eget liv. Dock är det tydligt att han anser att om djuren bara hade kunnat - hade de velat vara precis som människan. För när Babar kommer tillbaks till djungel - klädd som människa - hyllas han som konung, vilket känns lite fånigt.

Betyg 3

Första boken om Babar. Förstår inte varför den är så känd.